Svensk kärnbränslehantering AB (SKB) bygger sin slutförvarsansökan på den så kallade KBS-3-metoden. Det innebär att det utbrända kärnbränslet placeras i kopparkapslar som bäddas in i bentonitlera och deponeras 500 meter ner i urberget.

Men metoden kritiseras av miljörörelsen. I en rapport som presenterades på tisdagen pekar de på brister i SKB:s forskning de senaste 30 åren. De hävdar att ytterligare tio års forskning krävs för att nå ett bra resultat, framför allt om vilken metall kapslarna ska ha och om alternativet djupa borrhål.

Även forskare kritiska

De hänvisar också till KTH-forskare som hävdat att koppar kan korrodera även i en syrefri miljö och ske betydligt snabbare än väntat. En ledande amerikansk korrosionsforskare, Digby MacDonald, har på Strålsäkerhetsmyndighetens uppdrag studerat olika korrisionsprocesser i ett slutet urbergsförvar. Även han anser att koppar kan reagera med syrefritt vatten.

SKB anser dock att bolaget nu vet tillräckligt för att kunna lämna in sin ansökan.

– Det faktum att vi lämnar in ansökan betyder inte att vi har forskat färdigt. Men vi menar att vi absolut vet tillräckligt för att kunna visa att slutförvaret går att göra troligt säkert, säger Saida Laarouchi Engström, avdelningschef på SKB.

Svar till sommaren

Enligt SKB har Digby MacDonald rätt i att koppar skulle kunna reagera med vatten under mycket speciella förhållanden. Men en sådan process kan enligt bolaget inte äga rum i ett förslutet slutförvar, eftersom barriärerna hindrar det.

Laarouchi Engström hänvisar till att ingen i laboratorieförsök visat att processen finns.

– De pågående försöken vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala blir klara till sommaren, då får vi kvitto, säger hon.

TT