På Hackspettsgatans förskola i Göteborg blir det inget traditionellt luciafirande i år. Personalen drar in på allt onödigt för att lägga fokus på barnen.

Klockan närmar sig halv fyra på eftermiddagen och fyraåringarna Ingrid och Ida ska snart gå hem. Den här hösten har de flyttat över till storabarnsavdelningen på Hackspettsgatans förskola i Göteborg.

Förra våren var det 19 barn i småbarnsgruppen, och deras föräldrar var djupt oroade.

– Ingrid började att bli väldigt glad när hon slog sig och då insåg jag att det faktiskt handlade om att Ingrid kände att hon då fick sitta i frökens knä, något som de inte hann annars. Jag insåg att barnen använde många olika uttryck för att få uppmärksamhet från personalen, berättar Ingrids mamma Marion Iversen som jobbar som psykolog. 

Föräldrarna har stött på politiker och tjänstemän för att få ned antalet barn.

Lägre personaltäthet

SVT har låtit opinionsföretaget Novus fråga barnskötare över hela landet hur många barn som faktiskt är på deras avdelningar, och storleken på barngrupperna varierar stort, visar vår kartläggning.

Bara 3 procent av alla avdelningar har 5-9 barn, medan 45 procent har barngrupper med 15-19 barn. I vår undersökning är det  så många som 13 procent av alla avdelningar som har 25 barn eller fler. Och det finns faktiskt grupper med mer än 34 barn – det uppger 5 procent av barnskötarna.

Våra siffror visar också att personaltätheten på förskolan är lägre än man tidigare trott. Enligt Skolverkets siffror är den 5,3 barn per personal i genomsnitt. Den utgår från alla barn inskrivna i förskolan i en kommun dividerat med antalet årsarbetare inom förskolan i kommunen.

SVT har istället begärt att få uppgifter om den personal som faktiskt arbetar med barnen på avdelningen, omräknat i heltid, med resurspersoner för särskilda barn borträknade.

Då blir genomsnittet 6,1 barn per personal, på småbarnsavdelningar 4,8 och på storbarnsavdelningar med flest barn över tre år, 6,8 barn per personal.

– Hela vårt samhälle bygger på att man lämnar barnen på dagis och går och jobbar, och då måste verksamheten fungera, säger Idas mamma Katarina Regård Bengtsson.

Båda tyckte att botten nåddes när deras döttrar gick på en avdelning med 11 blöjbarn samtidigt och de protesterade högljutt. Svaret blev att grupperna måste vara stora för att stävja långa köer till förskolan.

Personaltätheten sjunker ytterligare

SVT har också låtit mäta under en mätdag, den 16:e oktober, mot hur bemanningen ska se ut, och då visar det sig att personaltätheten sjunker ytterligare på dessa jätteavdelningar.

Andelen avdelningar med 9 barn eller fler per personal ökar från 5 procent till 11 procent. Bland småbarnsavdelningarna går andelen från 1 till 5 procent, bland storbarnsavdelningarna från 8 till 17 procent och bland syskonavdelningarna från 4 till 7 procent.

Inga utflykter

Nu går Ida och Ingrid på en avdelning för 3-5-åringar och gruppen är på 22 barn. I vår blir det 23. Det finns tre anställda pedagoger. Men ungefär en arbetsdag i veckan för varje pedagog går åt till planering av verksamheten. Med rast och planeringstid innebär det att det i praktiken ofta är två vuxna som är med barnen. 

– Museibesök och utflykter och sådant drar vi in på, står det inte i läroplanen  att vi måste göra museibesök så är det självklart det vi stryker först, säger förskolechef Ann Louise Saarinen.

Samtidigt som grupperna har blivit större har kraven på vad förskolan ska lära ut ökat och förtydligats.

Föräldern och psykologen Marion Iversen vet vad hon vill se.

– Det finns hur mycket forskning som visar att stora grupper inte är bra för barn. Det finns ingen annan möjlighet än att minska grupperna. Men idag spelar det ingen roll om barnens behov tillgodoses, det viktiga är att platsgarantin uppnås och att det inte är kö till förskolan. Det är inte acceptabelt.