Artikeln har tillfogats en rättelse.

Assar Lindbeck föddes 1930 i Umeå och forskade främst vid Stockholms universitet, där han 1971 blev professor vid institutet för internationell ekonomi.

– Pappa var i bra form, han forskade och jobbade in i det sista, men de sista två månaderna gick det snabbt utför, säger sonen Dan Lindbeck.

Under många år stod Lindbeck socialdemokratin nära, men relationen fick ett abrupt slut 1982 då han lämnade partiet under valrörelsen på grund av att han inte delade syn med partiet på förslaget om de så kallade löntagarfonderna.

Budgettak och Riksbank

För allmänheten är han kanske mest känd för att ha lett den statliga Ekonomikommissionen i samband med krisen i början på 1990-talet. Den fick till och med namnet Lindbeck-kommissionen och resulterade i 113 förslag på hur Sveriges konkurrenskraft och ekonomi skulle förbättras.

Många av förslagen genomfördes och har stor betydelse än i dag. Bland annat fyraåriga valperioder (tidigare var det tre år mellan valen), en självständig riksbank fri från politiskt inflytande samt utgiftstak i statsbudgeten.

Marknadshyror hjärtefråga

Lindbeck arbetade också många år parallellt åt IFN, Institutet för näringslivsforskning. I samband med att han fyllde 90 i vintras skrev IFN att en av de hjärtefrågor han aldrig fick gehör för var avskaffandet av hyresregleringen.

”Näst efter bombningar är hyresreglering det säkraste sättet att förstöra en stad på”, ska Lindbeck ha sagt vid ett tillfälle.

Från 1969 var Assar Lindbeck delaktig i arbetet med att utse ekonomipristagarna i samband med Nobelfirandet och åren 1980-1994 var han ordförande i ”Kommittén för Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne”, som den heter.

I en tidigare version stod felaktigt att idén om löntagarfonder aldrig genomfördes. Riksdagen beslutade att införa en modifierad form 1983, som sedan avskaffades efter den borgerliga valsegern 1991.