I slutet på september tvingades kärnkraftverket i Oskarshamn att stänga en reaktor efter att en stor mängd maneter blockerat kylvattenintaget.

Liknande scener har tidigare utspelats vid kärnkraftverk i såväl Skottland och Israel som i Japan.  

– Jag tror att det kan ske fler liknande händelser i framtiden eftersom vi upplever att det både i Sverige och utomlands blir fler och fler extrema förekomster av maneter. Och att vi som i fallet i Oskarshamn har så många stora maneter så här sent på hösten är ovanligt, säger Lene Friis Möller, manetforskare vid Göteborgs universitet.

Hon berättar att beståndet skiljer sig stort mellan kusterna. Medan det i Östersjön i år har funnits stora mängder öronmaneter har den sorten nästan inte förekommit alls på västkusten. Så gott som varje vecka får hon samtal från människor som undrar vart de västkustska öronmaneterna tagit vägen.  

– Men vi vet ännu för lite om dem och om andra maneter i världen för att kunna ge raka svar. Vi kan inte säkert säga att maneterna ökar i antal, för då måste vi ha längre tidsserier och det är ett stort problem att det inte finns övervakning av maneter. Men vi vet att det skiftar mycket från år till år vilka maneter vi ser i våra vatten och i vilka mängder, säger Friis Möller.

De senaste åren har vi fått flera exempel på att stora mängder geléklumpar i havet ställer till det för oss människor – inte bara i kraftverken.

Slog ut Ronald Reagan

I Norge sjönk för tre år sedan en fiskebåt då en stor mängd maneter som fastnat i nätet gjorde fångsten så tungt att den fick båten att kantra.

Även större skepp har fått problem i manetrika vatten. 2006 ankrade det mer än 300 meter långa amerikanska atomdrivna hangarfartyget USS Ronald Reagan i hamnen i Brisbane, Australien. Där sögs tusentals maneter in i kylsystemet till den kärnkraftsreaktor som drev fartyget och delar av kapaciteten ombord slogs ut.

2007 slog en manetflock ut en stor laxodling i Nordirland. Maneterna kvävde 100.000 laxar, till ett värde av en miljon pund, motsvarande cirka elva miljoner kronor.

Än större skada orsakade de amerikanska kammaneter som genom ballastvatten tog sig in i Svarta havet på 80-talet och till stor del slog ut bestånden av ansjovis och skarpsill genom att äta upp fiskarnas rom och de plankton som även fiskarna livnärde sig på. Kammaneterna var vanliga längs västkusten mellan 2006 och 2010 men sjönk sedan i antal.

– Men för ett par veckor sedan blev de observerade i Gullmarsfjorden igen, berättar Lene Friis Möller.

”Geléklump kan ha stor effekt”

– Många kan nog se om det är stora eller små mängder maneter i haven – men långt i från alla förstår att en geléklump kan ha så stor effekt, säger Lene Friis Möller, vars forskning är inriktad på maneternas påverkan på ekosystemen.

De senaste sex åren har hon mätt halterna av växt- och djurplankton samt maneter i Gullmarsfjorden och har då sett att planktonen varierar stort mellan åren beroende på antalet maneter.

– Det behövs mer forskning för att vi ska lära oss mer om maneterna och deras roll i havet. Om de kan påverkar mängden djurplankton så mycket som vi sett att de gjort så är det troligt att de också påverkar fisken och jag tycker att det är allvarligt eftersom vi inte vet hur det berör oss säger, Lene Friis Möller, som själv sökt forskningspengar för ett sådant projekt.

Kammanet i minibaren

Friis Möller lyfter fram att de många olika sorterna av maneter runt om i världen kan påverka människor på olika sätt. Utöver att de kan stoppa produktionen av el och välta båtar kan exempelvis brännmaneter vid stranden vara förödande för en turistort. Men trots att de ställer till problem för oss människor har vi indirekt hjälpt maneterna genom förändringar i deras hemmiljö.

– De är glupska och otroligt tåliga. Vissa ekosystem är överfiskade och där får då maneterna mer att äta. Likaså gillar inte fiskar övergödda hav – men kammaneter och öronmaneter har inga problem med lägre syrekoncentrationer eller algblomningar och man tror också att de skulle ha en fördel i försurade hav, även om man inte vet säkert, säger manetforskaren. 

Ett tydligt exempel på att maneterna klarar ovanliga miljöer fick Friis Möller när hon skulle delta vid ett seminarium på kungliga slottet i Stockholm.

– Då tog jag med mig några amerikanska kammaneter från Göteborg för att visa upp. De fick leva i minibaren på hotellet ett par dagar! 

I den nyutgivna boken Stung! On Jellyfish Blooms and the Future of the Ocean, skriver biologen Lisa-ann Gershwin att maneterna tar över haven i takt med att de blir allt mer ogästvänliga för fiskar och andra havslevande djur, som valar och pingviner. 

Manetmos eller mat

Så vad ska man då göra åt problemet? I Sydkorea har en grupp forskare tillverkat en robot som kan förvandla geléklumparna i havet till ”manetmos”. En video från augusti i år visar hur maskinen, som sägs kunna tugga i sig 900 kilo maneter i timmen, suger in maneterna i en propeller där de strimlas.  

– Jag tror inte på den lösningen utan hoppas att man i framtiden kan hitta nya användningsområden för dem. I Kina och Japan äter man dem till exempel, säger Friis Möller.

Hon har själv inte smakat på maneterna, som till 98 procent består av vatten, men säger att de är ”bra mat” om man torkar dem.

–Jag har haft studenter som har ätit dem och de säger att det smakar mest havsvatten, berättar Lene Friis Möller.