Terrorforskaren Magnus Ranstorp har flera gånger varit kritisk mot regeringens nationella samordnare mot våldsbejakande extremism. Han har bland annat kallat Sveriges arbete mot terrorism och radikalisering för ”en kedjereaktion av senfärdighet”.

– Det är mycket samordning, det är mycket snack och det är mycket möten. Men var är verkstaden? Hur många tar vi fatt i? Det vet inte jag och jag jobbar ändå med frågorna. Så jag tycker att man kan fråga sig: Är det mycket verkstad eller är det mest möten?, säger Ranstorp i SVT:s Agenda.

Magnus Ranstorp saknar metoder för att få kontakt med dem som radikaliserats och deras familjer. Han säger att det finns väldigt lite avhopparverksamhet och anhörigstöd.

”I stort sett inga resurser alls”

Anna Carlstedt, chef för den nationella samordnaren, säger att förväntningarna är orimliga för de knappa resurser som finns.

– Jag tycker att det är enastående mycket verkstad lokalt. Bara i år så träffar vi samtliga kommuner. Det vi ser är att lärare, poliser, socialsekreterare, föreningsledare och fritidsledare gör jättestor skillnad varje dag, men med i stort sett inga resurser alls.

Oklart hur många av IS-återvändarna som kontaktats

Ungefär 150 svenskar har återvänt från IS-kontrollerade områden i Syrien. Men Anna Carlstedt kan inte säga hur många kommunerna haft kontakt med.

– Säpo har varit i kontakt med samtliga som man känner till men sedan har vi sett hur det har fastnat. Vi pratar med socialtjänsten varje dag som beskriver hur information inte når ner från Säpo, via polisen och till socialtjänsten så som det är tänkt.

Jag frågar igen: Vet du hur många av de här som återvänt som kommunerna varit i kontakt med?

– Nej. Problemet är ju att kommunerna inte får den information de behöver för att göra sitt jobb och det är därför vi har legat på om att det här måste fungera bättre.