Striden handlar om Sveriges våtmarker. När de är torrlagda släpper de ut koldioxid som skadar klimatet. Samtidigt är de en källa till torv som används för att göra odlingsjord för till exempel skogsbruk och grönsaksodling.
Nödvändigt menar torvbranschen – skadligt för klimatet menar aktivister samt forskare som är specialiserade på frågan.
– Ser man till klimatet så behöver torvindustrin sluta ta upp torv. Det är precis som att man ska sluta ta upp olja. Vi har inte råd med utsläpp helt enkelt. Då spelar det ingen roll om torv återbildas på 1 000 år, säger Amelie Lindgren, forskare i naturgeografi vid Göteborgs universitet.
Svensk torv: Svårt att ersätta
Men enligt branschorganisationen är torven i dag svår att ersätta.
– Den behövs för både skogsbruk, livsmedelsproduktion och djurhållning. Vissa delar går att ersätta med kompost, men långt ifrån allt, säger Rita Larsson på Svensk torv.
Frågan har blivit omdebatterad, inte minst på grund av uppmärksamheten runt aktivistgruppen Återställ våtmarker.
Regeringen meddelade nyligen att man lägger nya pengar på att återväta våtmarker. Något som har kallats ”greenwashing” av Återställ våtmarker.
– Det handlar om över tre miljarder de kommande åren, det är inte småpengar. Det här är så långt ifrån greenwashing man kan komma, säger klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L).
Våtmarker och klimatutsläpp
På 1800-talet eskalerade torrläggning av våtmarker för att skapa nya åkrar. Utdikningarna har fortsatt – och fått stora konsekvenser för klimatet. Våtmarkerna som en gång band stora mängder kol, läcker nu i stället koldioxid rakt ut i atmosfären.
För snart 50 år sedan skrev Sverige under Våtmarkskonventionen. Där har man, tillsammans med 170 andra länder, förbundit sig att skydda de viktiga våtmarkerna.
I utdikade våtmarker blir den blöta jorden torr, vilket gör att syre kommer åt torven som finns i marken. Torv består ungefär till hälften av kol som avger koldioxid och lustgas när den bryts ned. Det är växthusgaser som påverkar klimatet och gör att jorden värms upp.
Utsläpp från våtmarker som har dikats ut står för 20 procent av Sveriges klimatutsläpp – lika mycket som personbilstrafiken.
När man återställer utdikade våtmarker, genom att gräva igen dikena, bromsas utsläppen. När växtligheten blötläggs släpps i stället metan ut, men summan av utsläppen blir betydligt mindre.
1999 satte Sverige upp det egna målet ”Myllrande våtmarker” som fokuserade på utsläpp, biologisk mångfald och grundvattenförsörjning. Det skulle uppnåtts 2020 – så har inte skett.
2019 slog FN:s klimatpanel, IPCC, fast att återställandet av våtmarker är en av de snabbaste klimatåtgärder som går att göra.
Källa: Uppdrag granskning