Nyligen begravdes en man i Ohio, USA, sittande på sin Harley-Davidson i en plexiglaskista som hans två söner hade byggt. Riktigt så spektakulära ceremonier verkar svenskarna, än så länge, inte vara intresserade av.
– Så extrema har vi nog inte blivit. Men det kommer att gå ditåt, fast väldigt långsamt. Svenskarna är mer traditionella, det tror jag behövs för att känna trygghet vid de här tillfällena, säger Ulf Lernéus på Sveriges begravningsbyråers förbund.
Roddtur och fotbollsarena
För att uppmuntra människor att prata om och fundera över hur man vill ha sin begravning arrangerar begravningsbyrån Humana i Stockholm tebjudningar.
– Det är många som tror att det måste vara på ett visst sätt. Vår uppgift är att berätta att man kan göra som man vill, säger begravningsarrangör Carolina Lachmann.
Ceremonier på stranden, som avslutas med en roddtur där askan från den avlidne sprids ut till havs, är en allt populärare form av begravning. Att hålla till hemma i trädgården eller på favoritlagets fotbollsarena börjar också bli vanligare.
– Valet av gravplats har också förändrats. I stället för att få sin aska utspridd i en anonym minneslund vill fler gravsätta askan utanför en begravningsplats. Då blir det också något som kopplas till individen, säger Ulf Lernéus.
Motiv från naturen
Det har också blivit vanligare att lägga till exempel boxhandskar eller ett fiskespö på kistan i stället för blommor.
Begravningsentreprenörerna försöker tillmötesgå de mer personliga önskemålen genom att erbjuda olika teman. En person med jaktintresse kanske faller för den så kallade jägarkistan, en kista med skogsmotiv. I konceptet Skogsro ingår även matchande blomsterarrangemang som inspirerats av skog och mark, en urna, dödsannons, tackkort och gravsten, alla med motiv från naturen.
Ulf Lernéus vill höja ett varningens finger för att planera sin egen begravning alltför detaljerat:
– Jag tror ändå att det finns ett behov bland anhöriga att få planera begravningen, som en del i sorgearbetet.