Efter skjutningen i Biskopsgården kallades Nadim Ghazale och hans Boråskollegor in som förstärkning i grannstaden. Han beskriver hur känslorna skiftat mellan ilska och sorg efter skjutningen – samtidigt som han känner en frustration över att inte kunna vara till hjälp i utredningen.

– Man vill göra så mycket. Vi poliser är vana vid att handla och nu är vi lite handlingsförlamade. Vi väntar på vad som ska hända, säger han.

Att poliser dödas i tjänsten är relativt ovanligt i Sverige. Under de senaste 120 åren har det förekommit ett 30-tal fall. Men det är ändå en risk som poliser hela tiden bär med sig, säger Ghazale. Inte minst i form av riskminimerande arbete för att en situation likt den i Biskopsgården inte ska kunna hända.

– Det är högst levande i allt vi gör, berättar han.

”Mer utsatt idag”

Samtidigt beskriver han hur polisers arbetssituation förändrats de senaste åren. Det grova våldet har krupit närmre och blivit mer omfattande, enligt Ghazale. Det betyder dock inte att polisen ska ta ett steg tillbaka, säger han.

– Vissa arbetsmiljöer vi befinner oss i är lite farliga än andra, men det betyder inte att vi inte ska vara där. Vi kanske ska vara där med ännu fler eller utveckla den taktiken. Men ja, jag tror att man är mer utsatt idag.

Nu ligger fokus på utredningen, men på längre sikt tror Ghazale att skjutningen kan komma att få konsekvenser för polisens arbete i stort. Han drar paralleller till polismorden i Malexander 1999, resulterade i nya riktlinjer och taktikförändringar inom kåren.

– Jag vet inte hur det här kommer påverka framtiden för polisen, men någonting kommer säkert komma ut av det, säger Nadim Ghazale.