Rissa Seidou liknar rekryteringen till gängen med hur det går till i andra extrema grupperingar, såsom nazister. Hon menar att de unga som söker sig till miljöerna ofta känner sig sedda och som att de kan ”bli någon”.

– Det kan vara vilket barn som helst, vanliga skolbarn som är 13 år, säger hon.

Seidou menar att rekryteringen ofta sker i det dolda, via sociala medier och utanför skolan.

– Att man kommer dit och man erbjuder någon unge att de kan få en läsk. Säger att ”Du är duktig, du är bra”. Och att de får låna en keps från en gängmedlem – för man vill ha de här märkeskläderna och visa upp sig i skolan.

”Stark dragningskraft”

Även Diamant Salihu, kriminalreporter på SVT, menar att status lockar.

– Man ska inte glömma bort att det finns en stark dragningskraft i den här miljön. Det finns en form av gangsterkultur som lockar.

Tidigare pratades det främst om att barn som kommer från utsatta områden dras in i gäng, men det har börjat ske ett skifte, menar Diamant Salihu.

– Jag får signaler från polisen och socialarbetare att fler barn ur medelklassen, som kanske har mer stabila hemförhållanden, ändå söker sig till den här miljön.

Vill ta kontraktsmord

Mats Lindström, spaningsledare vid polisregion Stockholm, menar att det ofta också finns en vilja hos många unga att ta på sig kontraktsmord. Polisen ser i chattar hur de själva efterfrågar uppdrag från kriminella högre upp i nätverken.

– Ett annat sätt är att man har ett lokalt nätverk som vill utföra ett mord, där de frågar runt bland sina yngre killar om det är någon som vill köra.

Sverige är ett relativt litet land, vilket gör att vissa personer från olika delar av landet inom nätverken får kontakt för att de suttit på samma Sis- eller HVB-hem. Det gör att de kan hämta någon från en annan stad för att utföra ett mord.

Även Mats Lindström ser att status är en drivkraft:

– ”Att ha auran av att vara en mördare”, som en person sa i en utredning som jag var med i.