”Mariam” – kommer att lämna apoteksbranschen

Jag är född i Sverige och har kurdiska föräldrar.

Jag har jobbat på flera apotek och har varit med om att kunder kan komma in och fråga efter ”svenska” medarbetare. Säger man nej lämnar de butiken, trots att vi andra kan ge samma service.

Och eftersom jag själv inte bär slöja eller är svart känner andra kunder att de kan komma fram till mig och uttrycka sig islamofobiskt eller rasistiskt. Det gör mig illa till mods. Jag är ju muslim och kunde lika gärna stå där i sjal.

Rasism i samhället har börjat bli normaliserat och det är därför kunder tycker att de kan bete sig så. Det händer något varje vecka, och när det gör det blir det väldigt stelt. För samtidigt som andra kunder har iakttagit hela förloppet så har en i personalen just kränkts. Det blir bara en pinsam tystnad.

Jag tycker att arbetsgivare skyller rasism på psykiska sjukdomar. Psykisk sjukdom gör inte någon till rasist, den påverkar inte din ideologi. Vi har många psykiskt sjuka som tar ut sin ilska på oss, men de gör det på annat sätt än att attackera någons ursprung eller religion.

Jag brukar sällan säga ifrån på ett ordentligt sätt. Problemet är att vi inte har riktlinjer för hur vi ska agera. Vi har bara fått höra att vi inte ska ställa till med en scen.

Jag kommer att välja bort apotek som arbetsplats i framtiden, på grund av rasismen jag har mött. Jag vill hellre jobba inom läkemedelsindustrin där man inte möter kunder.

Det är verkligen synd, för jag tycker om mitt jobb. Det är en sådan glädje när en kund kommer tillbaka och säger att råden man har gett har fungerat. Det finns ingen bättre känsla. Samtidigt tar de negativa kundmötena bort det fina med jobbet.

”Aisha” – har accepterat rasismen

Jag är född i Sverige, bär slöja och är svart. Jag ser mig själv som svensk.

En dag kom en manlig kund in och frågade om det var en ”händelse” i butiken. När jag frågade vad han menade upprepade han frågan: ”Är det en händelse här eller? Det är bara mörka anställda här. Det är bara svarthåriga och två med slöja.”

Då svarade jag bara att vår chef inte anställer oss baserat på utseende, utan på kompetens.

Vid ett annat tillfälle stod en kollega som bär slöja och tog emot recept. När hon tryckte fram en manlig kund kom han fram till henne och sa:

”Jag vill inte ha hjälp från sådana som du.” Det var första gången hon blev bemött så här, så hon sprang till personalrummet och började gråta. Kunden fick hjälp av en annan kollega. Jag förstår att vi ska tänka på verksamheten, men när personalen blir förnedrade borde man också tänka på oss och säga till kunden att personen ska gå till ett annat apotek.

Kommentarer som ”ska du inte anpassa dig till vårt land?”, ”din klädsel passar inte vårt samhälle” och ”i Sverige säger vi si eller så” kommer någon gång i veckan. Men jag är utbildad och jobbar, hur mycket mer ska jag anpassa mig? Även om jag tar av mig sjalen så är jag fortfarande svart. Jag kan inte ta av mig min hudfärg.

Jag har accepterat läget. Oftast reagerar jag inte ens. Jag vet att det är jättefel, men jag har accepterat att det är så här samhället ser ut. Men jag tänker också att de inte ska hindra mig från att gå till min arbetsplats.

”Nadia” – undviker jobb i områden där majoriteten är inrikesfödda

I vissa områden där jag jobbar händer det något obehagligt varje dag. Jag släpper ofta många av incidenterna, men de tär ju på en. Jag trivs bättre där jag smälter in med min slöja och hudfärg.

En dag kom en äldre kvinna in med sin rollator. När jag gick fram för att fråga om jag kunde hjälpa henne försökte hon köra på mig med den. Jag hade varit snäll och bemött henne på rätt sätt, men hon gillade uppenbarligen inte mig. En kollega som är svenskfödd fick istället hjälpa henne, och då gick det bra. 

Mina kollegor säger inte så mycket. Det är underförstått att jag helt enkelt inte kan ta somliga kunder, utan det får de andra göra. Det hade varit bättre om kollegorna backade mig och sa att de kunderna fick gå till ett annat apotek.

Jag har märkt att jag inte vill jobba i vissa områden. Det är sorgligt att jag måste välja bort områden som kanske är närmare min bostad för att jag inte ska bli trakasserad.

Jag kan tänka mig att det här inte låter så himla hårt. Att folk tänker att man ska klara av att ta emot några jobbiga kommentarer. Men det här påverkar hur bekväm jag är med att möta andra kunder också, så jag kan kanske inte ge lika bra service till alla, inte ens till de kunder som förtjänar det.