Rebeca går i första klass i Karl Johansskolan i Göteborg, en möjlighet som hon har trots att hon är rumänsk medborgare med en pappa utan jobb eftersom kommunen har policyn att alla barn, oavsett föräldrarnas juridiska status ska få gå i skola.

Rebeca och hennes pappa lever under knappa omständigheter i en husvagn i en förort till Göteborg. Husvagnen har de fått tillfällig tillgång till genom frivilligorganisationen Göteborgs räddningsmission och en församling. Den har el och värme och tillgång till rinnande vatten.

Säljer de hemlösas tidning

De har varit i Sverige i 6 års tid, nästan hela Rebecas liv, mamman är död sedan flera år och pappa Dori har utan framgång försökt få jobb, men hankar sig fram genom att sälja de hemlösas tidning Faktum på gatorna i centrala Göteborg när folk skyndar hem från jobbet på kvällarna. Han börjar känna sig sliten efter alla år av osäkert boende, dåligt med pengar och dålig sömn, men Rebecas skolgång är det som håller honom uppe, säger han.

– För mig betyder det jättemycket att hon går i skolan. Det betyder att hon kan bli något, hitta ett jobb och kanske kunna göra något hon tycker om, säger Dori Ilies

Många är analfabeter

Göteborg är en av få kommuner i landet där barn som Rebeca, romska barn från andra EU-länder, har en självklar rätt till skolgång. Rebeca vet inte riktigt vad hon vill bli när hon blir stor, bara det att hon inte vill sälja tidningar som pappa. Skolan gillar hon, särskilt matte, men också alla kompisar. När hon får frågan om varför man ska gå i skolan råder ingen tvekan:

– För att man ska lära sig, så att man vet saker, säger Rebeca Ilies.

”Föräldrarna blir jätteglada”

Mona-Lisa Pruteanu jobbar med barn på den öppna förskola som Göteborgs Räddningsmission driver med stöd av Göteborgs stad. Hon är själv rom och kom till Sverige för tio år sedan. I Rumänien levde hon ett mycket fattigt liv och bodde med sina föräldrar, 11 personer i ett rum utan vatten och el.

I Göteborg började hon med att bo i husvagn på en camping, nu har både hon och hennes man jobb och en bra bostad. Förskolan där hon jobbar har blivit lite av en sluss in i det svenska samhället för andra fattiga EU-medborgare, till en bättre bostad, socialt stöd och en kontakt i vardagen, men också en första möjlighet till utbildning. Många barn och föräldrar är analfabeter.

– Jag kan ägna de här barnen flera timmar varje dag, jag lär dem skriva sitt eget namn och räkna till tio. När föräldrarna ser det blir de jätteglada. Fler barn mellan åtta och elva år som jag har lärt grunderna har åkt tillbaka till Rumänien, och de går i skolan där, säger hon.

Drömmer om ljus framtid

Mona-Lisa vet betydelsen av utbildning, varje dag i skolan spelar jättestor roll, säger hon. Hon har själv fyra barn, de två äldsta döttrarna är 10 och 12 och vet inte om något annat än sitt liv i Sverige. De drömmer om att bli advokat och politiker, och framtiden ser ljus ut.

– Jag vet och jag tror att det blir jättebra, säger Mona-Lisa Pruteanu. Jag har ett jobb, de går i skolan, som alla barn i Sverige... Jag tror det blir jättebra!