I kväll startar SVT:s nya serie om bipolär sjukdom – ”Mina två liv”, där Ann Heberlein möter personer som lever med diagnosen.

En av de som dem som drabbats av sjukdomen, som tidigare kallades manodepressivitet, är Rebecca Anserud.

– Grejen var den att jag insjuknade när jag var 15 år, men jag gick utan sjukdomsinsikt i fem år, jag pendlade mellan skov av mani och hypomani utan att veta att jag var sjuk, berättar Rebecca.

– Jag kommer ihåg en gång när jag var 18 år, då stängde jag in mig i fem veckor och blev väldigt sjuk.

Manisk eller deprimerad

Sjukdomen har hög dödlighet och det tar ofta mellan fem och tio år att få rätt diagnos. Bipolär sjukdom innebär att man i vissa perioder är antingen manisk, hypomanisk, som är en lite lindrigare form av mani, eller deprimerad.

– När jag är i en hypomani kommer tankar att jag ska starta det eller det projektet, man kommer på miljoner av saker och det är tankeströmningar i hela hjärnan och jag känner att jag vill göra så mycket, berättar Rebecca.

– När jag är riktigt nere på botten så kan jag ställa mig framför spegeln och kolla mig i ögonen och se en tom Rebecca, som att jag bara är ett skal kvar, bipolär sjukdom har liksom sänkt mig ner på havets botten och jag bara står där och stirrar. 

”Syns inte”

Rebecca Anserud har skrivit om sin sjukdom, föreläser flitigt och jobbar för Riksförbundet Balans. Hon berättar att hon nyligen stått på scenen och föreläst samtidigt som hon var deprimerad. Hon frågade om publiken såg på henne att hon var deprimerad – alla skakade på huvudet.

– Det är lättare att se att någon är sjuk när det är fysiskt, om man brutit ett ben eller så. Men det syns inte alltid om man mår dåligt, säger Rebecca och fortsätter:

– Ibland har till och med psykiatriker tagit fel på hur jag mått. Jag tog mig till psykakuten för att jag hade självmordstankar en gång när jag var 20, men hon ville skicka hem mig med ett rör lugnande medel och jag fick tjata mig till att läggas in.

20 gånger förhöjd självmordsrisk

Ungefär en av femtio drabbas och det är en sjukdom med hög dödlighet, både genom kroppsliga sjukdomar men också genom förhöjd självmordsrisk.

– Vi brukar prata om att självmordsrisken är 20 gånger förhöjd, så det är en reell risk för de här patienterna. Vi tittade i vårt kvalitetsregister och det är nästan hälften av alla patienterna där som någon gång gjort ett självmordsförsök, berättar Mikael Landén som är professor och överläkare i psykiatri, vid Göteborgs universitet och Karolinska institutet.

– Man brukar säga att en 25-årig kvinna som insjuknar i bipolär sjukdom förlorar i genomsnitt nio år av sitt liv, så det har stora effekter på folkhälsan, faktiskt.

”Viktigt med behandling”

Den mest riskabla fasen är tiden mellan att sjukdomen brutit ut och till dess att man får diagnos, en process som i snitt tar mellan fem och tio år.

– Och det viktigaste är ju då att det finns behandling. Det gör det ju ännu viktigare då att sätta rätt diagnos, eftersom man faktiskt kan göra något, säger Mikael Landén.

”Har bestämt mig för att leva”

– Jag behöver inte vara i en djup depression för att ha självmordstankar. Sedan jag insjuknade har jag haft de tankarna då och då, men jag har bestämt mig för att leva. Men det är viktigt att säga att det är väldigt individuellt, jag vet flera som har samma diagnos som jag som aldrig har haft självmordstankar eller lika djupa depressioner som jag har haft, berättar Rebecca Anserud.

Hur mår du just precis i dag?

– I dag mår jag bra, och det är så fantastiskt att komma ur en depression, för man uppskattar livet på ett helt annat sätt. I helgen var jag med min farfar och kände att jag var fri och lycklig. Att sitta där med honom var helt fantastiskt!