Domen över politikers oförmåga att lyssna till varningarna kommer att bli hård. För det är ju inte svårt att förstå matematiken. Redan vid 1,1 graders uppvärmning konstaterar forskarna att vi skapat ett extremväder de knappt trodde var möjligt. Vid varmare temperaturer kan atmosfären hålla mer fuktighet. Människor dör i skyfallen. I Kina messade folk ett sista farväl och skickade bankkoder till sina kära när de hade vatten upp till axlarna, instängda i tunnelbanevagnar. Det regnade lika mycket på ett dygn som det normalt gör på ett år. Planeten håller på att bli vår fiende. 2050 kan 1 miljard människor vara på flykt på grund av torka och översvämningar enligt FN. 

”Klimatet är dopat av människans utsläpp”, konstaterade WMOs generalsekreterare Petteri Taalas, på morgonens presskonferens när IPCC la fram sin rapport, en sammanställning av tusentals forskningsrapporter. 

Extremvädret har bara börjat

Ett dopat klimat innebär i klartext en betydande hälsofara för människor. Och ingen kommer undan. En av de få nyheterna i IPCC:s rapport är en interaktiv karta där alla regioner kan se hur klimatkrisen kommer att drabba just dem. 

Det sorgliga är att IPCC-rapporten i sak inte innehåller något nytt. Många av slutsatserna har redan publicerats i enskilda forskarrapporter. Ordalydelsen har visserligen skärpts, nu skriver man att det är ”entydigt” att människans påverkan på klimatet leder till extremväder. Med hjälp av förfinade klimatmodeller kan man tydligare se konsekvenserna av förhållandet mellan förbränning av fossila bränslen och temperaturökning.

Det är varmare än på 100 000 år. Och extremvädret har bara börjat. Men det gäller att inte piska upp panikstämning trots att rapporten kommer samtidigt som mardrömslika bilder på brinnande grekiska öar, skyfall  och smältande isar. Med mediernas rubriker idag som ”FN:s skräckrapport”, ”Vi kan inte fly” och ”Helvetet på jorden”  ackompanjerat av bilder på flyende människor är det lätt att känna sig som i en undergångsfilm från Hollywood.

Regeringar saknar konkreta handlingsplaner

I stället är det hög tid att ställa sig två kyliga frågor; exakt vad krävs för att uppvärmningen ska stanna under två grader? För det finns fortfarande ett tidsfönster enligt FN:s klimatpanel. Det är den enda goda nyheten i eländeskatalogen. Men regeringars brist på konkreta handlingsplaner är faktiskt mer skakande än innehållet i IPCC-rapporten. Ända sen 1988 har forskarnas varningar varit kristallklara. För varje år har prognoserna blivit mer säkra. Och politikerna har visserligen kommit med utsläppsmål långt fram i tiden samtidigt som utsläppen stadigt ökar.

Det är en sak att besluta att utsläppen ska nollas till 2050. Men hur ser tidsplanen ut på vägen dit? Hur ska utsläppen kunna komma ner med 5–6 procent v a r j e  år när det inte ens är politiskt möjligt att höja bensinpriset? När ska det bli förbjudet att använda olja? Och hur ska den drastiska omställningen ske på ett socialt rättvist sätt så det inte ökar polariseringen mellan stad- och landsbygd, låginkomsttagare och höginkomsttagare?

Och hur tänker politikerna skydda människors liv och egendom i det alltmer extrema vädret?   

Politiker kan fortfarande visa ledarskap

I internationella medier läggs idag stort fokus på politikens misslyckande. Hade man börjat i tid skulle omställningen inte bli lika drastisk som nu kommer att krävas. Men misstagen kan inte göras ogjorda. Politiker och företag kan fortfarande visa ledarskap. Annars finns en stor risk att det spär på politikerförakt och unga människors bristande tillit till de demokratiska institutionerna. 

Men världens regeringar är fortfarande fast i en politisk strid. De 20 rikaste länderna kunde inte ens enas om att fasa ut kolkraften vid G20-mötet i London nyligen.

Saudiarabien försökte, enligt Financial Times, stoppa formuleringen om ”fossila utsläpp” i slutskrivningen av rapporten och ville ha det mer diffusa ”växthusgaser”. 

Ja, en dag som denna är det helt klart lättare att vara journalist än politiker, och ställa de brännande frågorna. Det återstår att se vilka svar politikerna har med sig i bagaget när de möts på det globala klimattoppmötet i Glasgow i november. 

För då lyder den enkla frågan: hur ska vi rädda mänskligheten undan en stekhet planet?