Han var storebror, elevrådsordförande vid 11 års ålder, idrottsman, fjälljägare, kursetta vid kadettskolan i Umeå, ordförande för Borgerliga Studenter vid universitetet, fullmäktigeledamot vid 23 års ålder och riksdagsledamot när han var 26.

Vid Moderata Ungdomsförbundets stämma i Lycksele 1992 valdes han med knapp marginal till ordförande. Han besegrade den sittande ordföranden Ulf Kristersson med siffrorna 58-55. Kongressen var kulmen på en lång intern strid mellan liberaler och konservativa, och Reinfeldt tillhörde den konservativa falangen.

Kritiserade Bildt

Till en början var Reinfeldt en traditionell moderat med krav på skattesänkningar och nedmonterad välfärdsstat. Men efter den borgerliga valförlusten 1994 slog han in på en ny väg och vågade till och med kritisera den allsmäktige partiledaren Carl Bildt och hans så kallade ”bunkergäng”. Reaktionen blev stenhård, Reinfeldt hudflängdes på ett möte i riksdagsgruppen och blev utfryst av partiledningen.

Kom in från kylan

Han fick inga viktiga uppdrag, men gav inte upp utan engagerade sig för utökat personval och byggde upp en image som politikern som kombinerade riksdagsarbetet med ett vanligt förortsliv med småbarn och veckohandling. När Bo Lundgren valdes till ny partiordförande fick Reinfeldt komma in från kylan.

Efter det stora valnederlaget 2002 blev han Moderaternas gruppledare i riksdagen och talesman i ekonomiska frågor. Han byggde upp ett stort stöd bland partiets kommunalpolitiker som stödde honom när han tog över partiledarposten efter Bo Lundgren 2003.

Skapade ”nya Moderaterna”

Tillsammans med Anders Borg och Sven Otto Littorin lade Reinfeldt om moderaternas politik. De lanserade begreppet ”nya Moderaterna” med satsningar på välfärden, skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare, ja till arbetsrätten men reformer av bidragssystemen.

Samarbetet mellan de borgerliga partierna fördjupades, ”alliansen” skapades hemma hos centerledaren Maud Olofsson i Robertsfors.

I valrörelsen enades alliansen om att avskaffa fastighetskatten och anklagade de styrande socialdemokraterna för att ha skapat  ”ett utanförskap” av arbetslösa och förtidspensionerade. Valet 2006 blev en stor framgång för moderaterna som gjorde sitt bästa val sedan 1928.

Fredrik Reinfeldt och hans nya regering tillträdde 6 oktober 2006.

Regeringen råkade ut för ett brant och snabbt popularitetsfall efter att ha genomfört radikala reformer och efter ett antal ”ministeraffärer”. Handelsministern Maria Borelius

avgick efter bara åtta dagar sedan hon beslagits med att utnyttja svart arbetskraft och kulturminister Cecilia Stegö Chilo fick sparken för att hon struntat i att betala TV-licens.

Fick över 30 procent

Regeringen pressades hårt under finanskrisen 2008-2009, men så småningom visade det sig att Sverige kommit ur krisen bättre än andra industriländer. Reinfeldt fick också tillfälle att vara internationell statsman när Sverige var EU-ordförande, något som kröntes med att han fick föra Lissabonfördraget till undertecknande i december 2009.

I riksdagsvalet 2010 ökade moderaterna till över 30 procent av rösterna och regeringen fick sitta kvar. Men Reinfeldt fick inte egen majoritet eftersom Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och blev vågmästare. För att markera mot Sverigedemokraterna gjorde regeringen upp om invandring och flyktingmottagande med Miljöpartiet.

Bad om att ”öppna sina hjärtan”

Från 2012 började vinden blåsa emot Moderaterna. Till detta bidrog svenska skolelevers usla prestationer i den internationella PISA-undersökningen och debatten om övervinsterna i välfärden.

För att motverka lågkonjunkturen drog regeringen på sig ett präktigt budgetunderskott. Socialdemokraterna fick ny styrka när IF Metallbasen Stefan Löfven utsågs till partiledare.

I valmanifestet satsade alliansen blott 13 miljarder på reformer medan socialdemokraterna utlovade över 40 miljarder. Reinfeldt gick till val på ordning och reda och fortsatta stabila finanser. Reinfeldt utnyttjade också sin trovärdighet som ledare när han uppmanade folket att ”öppna sina hjärtan” för flyktingar från Syrien, Irak och Eritrea. Men Moderaterna hade svårt att lyfta i opinionsundersökningarna och blev valets stora förlorare.