En bisexuell kvinna som pratat med SVT anonymt berättar hur hon slutat delta i Prideparaden när hon ingick en relation med en man, för att hon då inte kände sig välkommen. 

En annan berättar att hon inte vågat berätta att hon är bisexuell i varken homo- eller heterosexuella sammanhang för att hon är rädd att bli utesluten.

Vill inte berätta framför kamera

Dussintals bisexuella personer har kontaktat SVT och velat prata, många vittnar om att bifobi från det egna HBTQI-communityt luftats helt öppet. Bland annat under panelsamtal i samband med Pride som ska handla om just bisexuellas rätt att delta i HBTQI-evenemang. 

Många vi kontaktar vill berätta om sina upplevelser, men ofta inte framför kamera. En av anledningarna som personer uppgett är att de känner sig osäkra på om de får ”ta den platsen” och dela med sig.

”Behövs kunskapssatsning”

Nu tar RFSL krafttag och har skickat ut en enkät för att få bättre koll på hur de kan verka mot bifobin i samhället. Men också för att täppa till kunskapsluckor inom den egna organisationen.

– RFSL har behövt höja kunskapen inom organisationen om transfrågor, förklara vikten för alla som inte är trans, av att använda rätt pronomen till exempel, säger Edward Summanen som är projektledare för RFSL:s arbete med psykiskt hälsa och suicidprevention.

– Det behövs en liknande kunskapssatsning kopplat till normer kring sexualitet, särskilt bisexualitet.

Även bland forskare efterfrågas mer forskning om HBTQ-personers psykiska hälsa, i synnerhet bisexuellas, säger psykolgen och forskaren Richard Bränström som just skickat in en ansökan om att få stöd till forskning om HBTQ-personer.

Forskningen visar: Bisexuella mår sämre

Stora delar av gruppen bisexuella mår, liksom resten av befolkningen, bra, poängterar Richard Bränström, men just bisexuella mår sämre om man jämför med homo- och heterosexuella.

Exakt varför vet man inte, men det kan vara på grund av att man inte känner sig hemmahörande varken i den heterosexuella eller den homosexuella gruppen.

– Man får inte det stöd som man kanske hade behövt, säger Richard Bränström, som verkar vid Karolinska institutet.