-Vi har ingen motsvarighet till hur det är till exempel i Danmark, där varannan manlig tronarvinge döps till Frederik och varannan till Christian, säger han.
-Det enda som utgör en klar skillnad mot andra familjer är att namnet ska vara klart i och med födseln. Kungen ska i konselj dagen efter nedkomsten meddela vad barnet ska heta.
Den som studerar Sveriges regenter och ätten Bernadotte ser att namnen Gustav/Gustaf förekommer flera gånger på kungar och Oskar två gånger, men de återkommer ändå inte med regelbundenhet, konstaterar Göran Alm.
Men finns det då inga traditioner som man brukar hålla på, till exempel att välja namn från tidigare svenska kungligheter?
– Jo man kan väl anta att man suttit och tittat en del i böcker, vi hade till exempel på 1600-talet en svensk prins som hette Carl Philip och var hertig av Värmland. I början av 1900-talet kom det en del ovanliga namn. Kungens pappa hette visserligen Gustaf Adolf men sedan kom Sigvard, Ingrid och Lennart. Men om det den här gången lutar åt att man plockar upp traditionella namn eller bryter nya vägar går inte att säga, menar Göran Alm.
Kungligheter brukar ha många förnamn, betydligt fler än de flesta icke-kungligheter. Är det för att man vill ge dem namn som hedrar tidigare kungliga släktingar?
– Antalet namn har blivit färre med åren, säger Göran Alm, men det vanliga är att man får åtminstone något namn från vardera fäderne- och mödernesidan förutom sitt eget tilltalsnamn.
Nu har vi kvinnlig tronföljd, till skillnad mot förr. Kan det påverka namnvalet att en flicka kan bli drottning?
– Det har nog alltid varit så att man varit lite försiktigare i valet av namn om det gällt en förväntad tronarvinge och lite friare sedan. Det ser man även i den nuvarande kungafamiljen. Att en flicka kan bli drottning kan påverka, även om det inte finns en regenttradition att gå efter. Det kan bli så att man plockar upp något historiskt namn som barnet får, men man kan också tänka i helt andra banor.
Maria Holmin
maria.holmin@svt.se