Vad krävs för att återföra en art som dött ut i Sverige? Initiativtagaren och biologen Dan Calderon hörde historier redan som barn om en märkvärdig jättefisk som siktats längs kusten, och drömde om att få se en själv.

– Om vi har utrotat en art, som i det här fallet, då tycker jag att vi har en skyldighet att hjälpa den tillbaka, om vi kan, säger Dan Calderon, biolog.

När Linnea Jägrud på Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund blev inblandad tog projektet fart, med Göteborgs Naturhistoriska museum, Göteborgs universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.

Störarna är uppfödda i ett liknande projekt i Tyskland och acklimatiserar sig just nu i en bassäng.

– Jag tycker det här är det häftigaste just nu. Inte sen återintroduktionen av bävern 1922 har vi aktivt återinfört en utdöd art i Sverige, säger hon.

Bara 10 månader – redan en halv meter långa

På tisdag börjar de sätta ut ett hundratal störar, som följs noga för att se hur de klarar miljön i älven och havet utanför. Störarna är bara 10 månader gamla men redan en halvmeter långa. Och de saknar inte naturliga fiender, som säl och gädda.

– Vi vet inte hur det går för just de här individerna, men jag hoppas att några kommer tillbaka och leker i älven om något tiotal år.

Störens återkomst skulle få positiva effekter på ekosystemet, menar hon.

– Det skapar ett ekosystem mer i balans och de hjälper till att syresätta bottnarna, vilket ger förutsättningar för mer liv. Och de har positiva effekter på andra utrotningshotade arter, som havsnejonöga, och för ålgräsängar.

Atlantstören finns i dag bara kvar som livskraftig art i Nordamerika. I Sverige är den rödlistad och klassad som nationellt utdöd, efter hårt fiske och miljöpåverkan.

– Det här är ett test som hjälper oss förstå var de trivs i älven och längs kusten, och hur vi kan underlätta för atlantstören att komma tillbaka som en livskraftig art i Sverige i framtiden. Men det kräver en större satsning, säger Linnea Jägrud.