Migrationsfrågan har fler dimensioner än de flesta andra politikområden. Den rymmer känslor och värderingar och vårt förhållningssätt till omvärlden, vi tvingas rannsaka oss själva.
Den är heller inte självklart höger eller vänster, enligt gamla vanliga normer. Centern vill till exempel strama åt så lite som möjligt och står på ungefär samma ställe som Vänsterpartiet. Miljöpartiet vill nog inte strama åt alls, men gör det ändå, i blod svett och tårar.
Känsliga ministrar kan skapa oro
Det kan vara något sympatiskt med en minister som visar sig som människa och som inte kan lägga band på sina känslor. Men det kan också skapa en oro bland människor.
Hur stort förtroende vågar man ha för en politik, som drivs av så stark motvilja? Och tilltron till välfärdsstaten skakas om när regeringens företrädare kallar till presskonferenser på rad för att tala om att gränsen är nådd, att vi är nära systemkollaps. Det sänder migrationsfrågan upp några pinnhål på dagordningen.
Sverigedemokraterna äger fortfarande migrationsfrågan, som det brukar heta på statsvetarspråk. Trots att de flesta partier i varierande grad numera har en politik som påminner om Sverigedemokraternas.
M fortfarande främst i jobbfrågan
Stefan Löfven och Socialdemokraterna har i Ipsos mätning fortfarande inte grepp om den gamla paradfrågan, jobben – där ligger huvudmotståndaren Moderaterna långt före.
Men Socialdemokraterna kan glädja sig lite åt att komma tvåa, efter Sverigedemokraterna, i väljarnas rankning när det gäller integration och invandring, även om de inte når några höjder.
Moderaterna däremot är möjligen besvikna. De har vuxit i andra mätningar, där väljarna har tillfrågats om vilket parti de skulle rösta på om det var val.
Moderaternas egen analys till framgången har varit att förtroendet för den nya migrationspolitiken har ökat, att väljarna gillar att Moderaterna numera vill minska flyktingmottagandet i hög omfattning. Men i Ipsos mätning ligger förtroendet för Moderaternas migrationspolitik i stort sett stilla.
Löfven har tydligt markerat
Det är sannolikt att flyktingpolitiken även i fortsättningen kommer att ligga högt på väjarnas dagordning. De partier som bäst lyckas övertyga om att de har en politik som leder till att nyanlända får jobb kommer att belönas av väljarna.
I dagarna har i alla fall tre av alllianspartierna lagt fram förslag om lägre ingångslöner i syfte att öka möjligheterna för de med låg utbildning att komma in på arbetsmarknaden. Stefan Löfven har varit mycket tydlig med att han inte tänker avvika från den svenska modellen.
Det politiska slaget har redan börjat.