Efter drygt fyra månader ser det alltså ut som att Sverige på fredag får en ny statsminister, och därmed en ny regering på måndag i nästa vecka.

Det politiska landskapet förändras helt med den regeringsuppgörelse som har träffats mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. För att säkra regeringsmakten har Stefan Löfven tvingats gå med på en rad borgerliga politiska förslag som Annie Lööf och Jan Björklund har drivit.

Det innebär att den regering som nu kommer att tillträda kommer att föra en helt annan politik än under förra mandatperioden.

Kan innebära stormiga år

Om Vänsterpartiet var en viktig spelare under förra mandatperioden blir det nu Centerpartiet och Liberalerna, som kommer att vara i fokus. Drar de tillbaka sitt stöd för Stefan Löfven, faller han i riksdagen.

Med tanke på de grundläggande ideologiska skillnader som finns mellan å ena sidan Socialdemokraterna och å andra sidan Centerpartiet och Liberalerna kan det innebära några stormiga år framöver i politiken.

Samtidigt har Stefan Löfven under de regeringsförhandlingar som förts visat prov på stor kompromissvilja för att nå sina viktigaste mål, att säkra regeringsmakten och splittra oppositionen. Det är ju bara genom att splittra oppositionen som Socialdemokraterna med det senaste valresultatet kan behålla regeringsmakten.

I och med att Stefan Löfven på fredag med all sannolikhet väljs till statsminister stärks också hans position i kommande förhandlingar med sina stödpartier. Som vald statsminister kan han ytterst hota med extra val, det har han inte kunnat göra sedan han blev avsatt den 25 september.

Löfven kommer inte behöva bry sig särskilt mycket om V

De senaste fyra månaderna har också återigen visat hur skickliga Socialdemokraterna är på det politiska maktspelet. Trots att 60 procent av riksdagen är icke-rödgrön har Stefan Löfven ändå lyckats skapa stöd för en rödgrön regering. Samtidigt: Medan Alliansen splittrats har Socialdemokraterna stärkts.

Nu hotar V-ledaren Jonas Sjöstedt att vara en nagel i ögat på den nya regeringen, vad annars ska han säga, men faktum är att hans förhandlingsposition är svag. Sjöstedt hotade på sin presskonferens att om inte Stefan Löfven lyssnar under den kommande mandatperioden kommer Vänsterpartiet att försöka avsätta honom. Men också detta skulle kunna leda till en M-ledd regering, vilket Sjöstedt idag lyfte som det viktigaste argumentet för att släppa fram Löfven.

Faktum är att Vänsterpartiet endast en enda gång har medverkat i att fälla en socialdemokratisk statsminister. Det var 1991 när dåvarande statsministern Ingvar Carlsson avsattes sedan regeringen lagt fram ett förslag om strejkförbud.

Detta leder fram till slutsatsen att när Jonas Sjöstedt väl har lagt ner sina röster på fredag kommer Stefan Löfven inte att behöva bry sig särskilt mycket om Vänsterpartiet.

Kritiken mot Sjöstedts agerande lär bli hård

Frågan är då varför Jonas Sjöstedt ändå släpper fram Stefan Löfven? I det korta perspektivet kommer många vänstersympatisörer att håna honom för att efter hårda ord ändå ha gjort sig till Löfvens dörrmatta.

Men en konsekvens av att fälla Löfven hade kunnat bli att M-ledaren Ulf Kristersson blev statsminister med stöd av Sverigedemokraterna. Den debatten hade Jonas Sjöstedt haft svårt för att kunna hantera. Han skulle ha kritiserats oerhört hårt av hela fackföreningsrörelsen, socialdemokratin och stora delar av vänstern. Med en M-ledd regering hade Vänsterpartiet också riskerat att marginaliseras i och med att Socialdemokraterna blivit det viktigaste oppositionspartiet. Om ett nej resulterat i ett extraval hade Sjöstedt också riskerat att pekas ut som syndabocken för detta.

Nu lär ändå kritiken mot Sjöstedts agerande bli hård, i alla fall från vänster. På sikt har dock Vänsterpartiet mycket att vinna på en socialdemokratisk regering som uppfattas gå åt höger. Det innebär att Vänsterpartiet har goda möjligheter att locka nya väljare, inte minst missnöjda socialdemokrater på vänsterkanten.

Kan knyta nya band till facken

Vänsterpartiet kan samtidigt fördjupa sina relationer med fackföreningsrörelsen. Med en regering som planerar att förändra arbetsrätten, sänka skatten för höginkomsttagare och införa marknadshyror kommer Vänsterpartiet per automatik att bli fackets viktigaste politiska röst i riksdagen.

En sådan utveckling ligger också väl i linje med Jonas Sjöstedts långsiktiga strategiska mål för Vänsterpartiet. Kanske kan han också slå Gudrun Schymans rekordval från 1998.