Efter att ha arbetat 40 år inom industrin blev Per Österberg från Motala arbetslös. Nu har hans a-kassa upphört och för en månad sedan tvingades han för första gången att be om socialbidrag.
– Det blir som en nedåtgående spiral att hamna i den här situationen. Man tappar självförtroende och känner sig fullständigt värdelös, berättar Per Österberg.
– Och inte kommer man närmare arbetsmarknaden heller, tillägger han. Att gå på försörjningsstöd är ju inte direkt meriterande.
Negativa konsekvenser för kommunen
Per Österbergs situation är inte unik. Enligt Socialstyrelsens statistik har andelen arbetslösa som uppbär försörjningsstöd ökat med nästan 50 procent de senaste åren. Eftersom det är staten som betalar a-kassan och kommunen som betalar socialbidraget har det fått negativa konsekvenser för Motala.
– Det har inneburit att vi fått avsätta ett antal miljoner som vi egentligen skulle använt till någonting annat, säger det socialdemokratiska kommunalrådet Camilla Egberth.
I Motala, liksom i landet i stort, är numera hälften av socialbidragstagarna egentligen arbetslösa. Här är både Socialdemokrater och Moderater överens om att någonting gått fel men förklaringarna skiljer sig åt.
– Det beror på den globaliserade arbetsmarknaden, säger Caroline Unéus som representerar Moderaterna i kommunstyrelsen. Förr kunde man få ett välbetalt jobb direkt efter grundskolan men så ser det inte ut längre. När vissa typer av jobb försvinner hamnar många i långtidsarbetslöshet och då blir vårt nuvarande system sårbart.
– Min analys är att det skett stora försämringar inom försäkringssystemet, säger Camilla Egberth. Många människor skulle må bättre av att omfattas av arbetslöshetsförsäkringen i stället för att gå på försörjningsstöd. Men de hårdare reglerna för a-kassan har tvingat dem dit.
Lever i ovisshet
För Per Österberg, liksom för många andra arbetslösa, har socialbidraget blivit en ny form av a-kassa. Socialkontoret i Motala kräver nämligen att Per fortsätter att vara inskriven på arbetsförmedlingen, annars riskerar försörjningsstödet att dras in.
– Jag får ungefär 6.000 kronor i månaden oavsett om jag får a-kassa eller socialbidrag, konstaterar han. Skillnaden är att jag inte längre får ha några tillgångar. Mitt bankkonto står på noll och jag har tvingats sälja i stort sett allt jag äger. Dessutom måste jag ansöka om socialbidrag varje månad, så jag vet aldrig om jag kommer att få några pengar eller inte.
Men det värsta för Per Österberg är ändå skammen.
– Jag är 57 år och i min generation är socialbidrag någonting väldigt ”skämsigt”. Att tvingas berätta för folk att jag går på soc känns förnedrande.