Att införa ett dna-register över alla svenskar har ofta framförts som ett sätt att underlätta polisens arbete och som ett sätt att lösa grova brott där gärningsmannen är okänd, men där det finns spår av till exempel blod på brottsplatsen.

Det hände bland annat efter dubbelmordet i Linköping 2004, då en åttaårig pojke och en 56-årig kvinna knivhöggs till döds av en okänd gärningsman. Tusentals misstänkta män har lämnat dna-prov, men hittills utan resultat.

Trots vissa fördelar för polisen tycks det finnas ett ganska svagt stöd för att införa ett allmänt dna-register. I en undersökning bland 1.000 svenskar, som Stiftelsen för strategisk forskning har låtit göra, svarar bara 37 procent att de vill ha ett sådant register för att lösa alla typer av brott.

Två av tre är emot

När det gäller att använda registret bara för grova brott säger ännu färre ja, bara 32 procent, vilket kan tyckas vara något motsägelsefullt. Två tredjedelar av de tillfrågade är alltså emot att polisen ska registrera allas gener.

– Jag skulle inte själv vilja vara med i ett sådant register. Syftet kanske är nog väl menat men det finns alltid risker att det missbrukas. Det är det jag är lite rädd för, säger stockholmaren Mark Woit som får medhåll av Mohammed Pourdavoi:

– Jag tror inte att det behövs, säger han.

Många andra SVT pratar med är dock positiva till ett brett dna-register och har inget emot att själva registreras.

– För mig skulle det vara okej att finnas med i ett sånt, men jag kan förstå samtidigt om man tänker på integriteten, säger Ann-Christin Bonn Sköld.

– Jag tror att om man har en bra reglering av det så kan man ha det. Men det är ju det som är problemet. Om det inte leder till nån form av kränkning så är jag för det, säger Arvid Petryk.

– Jag skulle absolut vara för. Om man kan hjälpa polisen att hitta brottsllingar så är väl det bara bra, säger Eva Åhlén.

Kan öppna låst biobank

Det finns i dag ingen allmän biobank som polisen kan använda. Bara personer som dömts till fängelse finns i dag registrerade. Men i det så kallade PKU-registret finns blod från alla nyfödda efter 1975.

Registret är i dagsläget inte sökbart, men kan användas för att matcha spår på brottsplatsen om man har en misstänkt och identifierad person. Det är dock inte öppet för polisen, eftersom det samlats in för forskning.

Men efter mordet på utrikesminister Anna Lindh 2001 gjordes ett undantag som kunde knyta Mijailo Mijailovic till mordet. Sedan dess har det inte använts, men nu kan registret komma att öppnas igen för brottsutredningar.

”Vi har inte satt ner foten”

I början av juni gav justitiedepartementet i uppdrag att utreda om ”användningen av vävnadsprover från PKU-biobanken och andra biobanker ska vara tillåten för utredning av allvarliga brott”.

– Vi har inte satt ner foten i sak, sa då justitieminister Morgan Johansson (S) till TT.

Varken Morgan Johansson eller inrikesminister Anders Ygeman (S) vill till SVT svara på om de är för eller emot ett allmänt dna-register, eller om befintliga biobanker ska få användas för att lösa brott.

Många tror sjukvården har nytta av dna-prov

Svenskarna är betydligt mer positiva att lämna sin genetiska information till sjukvården. 69 procent vill att sjukvården i framtiden ska ha tillgång till ens dna-profil när man söker vård.

79 procent tycker att Sverige ska satsa på att förebygga sjukdomar genom DNA-analyser. Många vill vet om man bär på en genetisk sjukdom (65%). Det gäller även om det inte är behandlingsbart (37%).

Förhoppningen är att dna-analysen ska underlätta och förbättra vården. För flera cancerformer finns kunskap om genernas betydelse, men i många andra fall är vinsterna fortfarande osäkra och forskningen fortfarande i sin linda när det gäller vilka sjukdomar som orsakas av bestämda gener och hur de i så fall kan botas.

Många har en övertro på vad dna kan säga anser Erik Björck, överläkare i klinisk genetik på Karolinska sjukhuset.

– Det finns en väldig tilltro till vad man kan hitta, men idag kan vi inom sjukvården göra ganska lite med ett DNA-prov. I framtiden kommer vi att kunna göra mer, men även om 20 år kommer vad patienten säger, vilka symtom man ser och vad läkarundersökningen visar, att vara väldigt mycket viktigare. Alla svar finns inte i våra gener, säger han.

Man känner i dag till 5.000 till 10.000 ärftliga sjukdomar, men alla är väldigt ovanliga. Därför är nyttan med generella DNA-analyser osäker. Men för vissa familjer med en ärftlig sjukdom i släkten kan det vara viktigt för både diagnos och behandling.

– I en del familjer där det föreligger en ärftlig sjukdom kan det här ha en helt livsavgörande betydelse. I enskilda familjer vore det här fantastiskt bra, säger Erik Björck.

När det gäller om försäkringsbolag ska få ta del av genetisk information är svenskarnas inställning entydig. 99 procent säger att de inte ska kunna använda dna-register.