Uppdrag granskning har kartlagt vad som hände den unge kongolesen Josef på den svensk-franska militärbasen i staden Bunia den 13 juli 2003.
Med hjälp av unika bilder tagna av de svenska soldaterna, intervjuer med ögonvittnen och sökande på plats i Kongo avslöjas. Tortyr, misshandel och förnedring, som varit hemligt i snart fem år. Mörkläggningen sträcker sig ända upp i toppen av den svenska försvarsmakten.
Skulle stoppa massaker
Operation Artemis var en svensk-franskt samarbete med specialförband i Kongo 2003. Samarbetet har beskrivit som en militär och politisk succé. Men de ansvariga bär på en gemensam hemlighet. Den snabbinsatta FN/EUFOR-styrkans uppdrag var att stoppa den begynnande massakern i den kongolesiska Ituriprovinsen, där flera milisgrupper stred mot varandra och mördade civilbefolkningen.
Artemis bestod framför allt av franska specialförband men även Sverige anslöt sig till vad som också kom att bli en EUFOR-insats med ett åttiotal man från de svenska elitförbanden Särskilda skyddsgruppen, SSG och Fallskärmsjägarnas insatskompani.
Snara runt halsen
I juli 2003 tillfångatog franska soldater ung man i 20-årsåldern och tog in honom på den svensk-franska militärbasen Chem-Chem. Uppdrag granskning har intervjuat ett flertal svenska soldater som var på plats och som berättat vad som sedan hände.
Den franske befälhavarens adjutant förde runt mannen på basen, med en snara runt halsen. Under de påföljande förhören som pågick under flera timmar i den franska förläggningen utsattes han bland annat för skendränkning. Hans skrik hördes över hela basen.
-Jag kan fortfarande vakna på nätterna och höra skriken. Det lät som om man stryper en katt. Den som säger att han inte hört om detta ljuger, säger en av soldaterna till Uppdrag granskning.
Senare på kvällen fördes fången ut på den gemensamma gården framför ett stabstält där de svenska officerarna strax innan hade hållit ett möte. Fången böjdes ner mot marken och en officer utförde en skenavrättning genom att avlossa sitt vapen mot fångens huvud utan att något skott gick av.
Skenavrättningen leddes av den franske befälhavaren, överste Christophe Rastouil. Tortyren pågick under hela kvällen.
Vid midnatt fördes fången med huva över huvudet ombord på en fransk jeep och fördes ut ur lägret. Vad som hände sedan är okänt.
-De sade att de släppte honom, frågan är bara var. Om det var i motståndarlägret är det lika med en dödsdom, säger en av de svenska soldaterna som var med till Uppdrag granskning.
Svenska befälet rapporterade inte
Flera svenska soldater reagerade och rapporterade till sin chef, insatschefen överstelöjtnant Hans Alm.
Vid tiden var Alm chef för Särskilda skyddsgruppen, SSG. Alm, som enligt uppgift från flera av Uppdrag gransknings källor själv blev vittne till delar av tortyren agerade dock inte.
Vid en genomgång med de svenska soldaterna dagen efter sade Alm att
han haft ett samtal med den franske översten, där han framhållit att ”skall de förhöra fångar på det sättet så skall det inte göras inför oss”.
En av de svenska soldaterna hade enligt uppgift till Uppdrag granskning upprättat en särskild underrättelserapport, med detaljerade uppgifter om tortyren. Han ville sända den till högkvarteret i Stockholm, men Hans Alm vägrade. Enligt uppgift från Uppdrag gransknings källor var motiveringen att Alm gjort en ”Gentlemens agreement” med den franske översten. Händelsen skulle inte rapporteras.
Istället skickade översten en förvanskad rapport som bara konstaterade att en fånge gripits, förhörts och sen släppts.
I strid med folkrätten
Enligt generallöjtnant Johan Kihl och flera andra höga militärer som Uppdrag granskning talat med är det inträffade helt i strid med såväl folkrätt, som det uppdrag de svenska och franska soldaterna hade.
-Det strider mot folkrätten och mot de regler som finns för krigsföring. Det här är ett klart brott, säger Johan Kihl.
-Min bild är att sådant här inte handlar om att utvinna information, det handlar om att skrämma människor. Detta kan du råka ut för. Det är ren terror det handlar om, fortsätter Kihl.
Mörklade händelsen
Försvarsmakten fick tidigt kännedom om händelsen genom att soldater som varit med lämnade information till sina befäl när de återvände till Sverige. Därefter har händelsen letat sig uppåt i försvarsmakten och under sommaren 2006 fick ÖB Håkan Syrén personligen kännedom om händelsen.
Inga åtgärder vidtogs dock och det var först efter att en officer som var närvarande lämnade in en officiell anmälan om händelsen till sitt förband våren 2007 som en utredning startade på allvar.
Franska försvarsmakten informerades efter anmälan och har enligt uppgift från försvarets chefsjurist meddelat att man inte funnit att några fel begåtts. När den svenska utredningen var klar i december 2007 skrev den svenske överbefälhavaren till sin franske kollega och erbjöd Frankrike att ta del av utredningen. Tre månader senare har ingen sådan begäran inkommit.
Officerarna befordrades
Den svenske insatschefen Hans Alm befordrades vid hemkomsten till överste. För sin medverkan i operation Artemis tilldelades han ÖB:s förtjänstmedalj i guld samt det Franska Nationalförsvarets högsta orden. Överbefälhavaren Håkan Syrén fick 2006 själv Hederslegionen.
2005 belönade kungen den franske befälhavaren Christophe Rastouil en av de främsta utmärkelser en utlänning kan få, kommendör av Nordstjärneorden. Han har sedan Operation Artemis befordrats till general.
Rastouils chef, befälhavaren för de franska specialförbanden den fyrstjärnige generalen Henri Poncet fråntogs samma år sitt befäl efter en utredning om hur franska soldater med hans inblandning kvävt en fånge under en operation 2004 i Elfenbenskusten.
Sven Bergman, Joachim Dyfvermark, Fredrik Laurin.
