Några dagar tidigare satt jag i digitalt möte med min kollega på det ukrainska public service-bolaget. Hon berättade om den militära uppladdningen som pågått under många månader. Kiev kokade av oro och rykten – skulle det bli ett anfall eller var Putins mål mest att spänna musklerna för att tvinga fram eftergifter? Min kollega berättade om oron på redaktionen och hur de alla gick till jobbet var dag för att säkra nyhetsrapporteringen. Tv-stationer är prioriterade mål vid militära attacker.
Var de under attack?
Hur var läget i Kiev där SVT hade korrespondent Bert Sundström på plats sedan flera veckor för att skildra den militära upptrappningen? På ett nattåg som dundrade fram mot fronten i öst, där angreppskriget pågått ända sedan 2014, hade vi vårt andra team med korrespondent Carl Fridh Kleberg och fotograf Niclas Berglund. Deras destination var Kramatorsk. Staden befann sig under kraftfulla missilattacker och det rapporterades om massiva explosioner.
SVT:s utrikeschef Pia Bernhardson var redan vaken när vi nådde varandra över telefonen. ”Det har börjat” var hennes lite lakoniska kommentar. Nu gällde det att få kontakt med våra team och säkra dem. Deras uppdrag var förstås att rapportera men också att agera på ett säkert sätt.
Niclas Berglunds bilder skildrar stämningarna på tåget där nyvakna medresenärer kollade sina telefoner för att ta in det oerhörda. Ukraina hade överfallits av en militär stormakt.
Carl Fridh Kleberg berättar här om dygnen när kriget bröt ut: Jag var där – ”Min jacka och pressväst skars upp med kniv” | SVT Play
Bert Sundström vaknade av oväsen och strax därpå flyglarm över Kiev. Natthimlen lystes upp av explosioner och attackerande robotar. Bert rapporterade sedan live från Kiev hela morgonen, kvällen och i stort sett dygnet runt de kommande veckorna. ”När jag såg robotarna ovanför mitt hotell kände jag att det här kan gå illa – men rädd var jag inte”, säger Bert när han nu blickar tillbaka till de där veckorna i Kiev. Bert Sundström: ”Kändes som att det här kan gå illa” | SVT Nyheter
Attackerna kom efter månader av militär uppladdning runt landets gränser och alltmer intensiva rykten om att angreppskrig var på gång. Tecknen på rysk upprustning var många och Rysslandsexperter var inte förvånade över att Putin gjorde verklighet av hoten.
De första isande tankarna den där tidiga morgonen var insikten om det oerhörda som skedde. Ryssland inledde ett oprovocerat angreppskrig mot ett fredligt och demokratiskt grannland. Nästa tanke var säkerheten för våra utsända. Den tredje tanken var: Om detta krig ska vi berätta på det absolut bästa sätt vi bara kan.
Journalister ska finnas på plats
Vi skickar våra medarbetare gång på gång in i ett krigsområde. Varför? Därför att det är vår tids stora journalistiska uppgift.
Oberoende journalisters närvaro i krigsdrabbade länder är avgörande för att ge en rättvisande bild i kontrast mot propaganda och rena lögner. SVT:s team med korrespondent Bengt Norborg och fotograf Emil Larsson var bland de allra första journalister som nådde fram till Butja. De sände hem skakande vittnesmål om ryska övergrepp och förbrytelser mot civila. Det punkterade effektivt de lögner och försök till mörkläggning som kom från ryska ledare. Här är Emils egen berättelse: Jag var där – ”Var så fruktansvärt att min kropp slutade fungera” | SVT Play Korrespondent Elin Jönsson och fotograf Lars Lyrefelt dokumenterade massgravarna i Izium. Bilder så fasansfulla att vi inte kan visa allt. Här är deras reportage: Gravarna i skogen | SVT Play.
Journalister ska finnas på plats för att berätta. Och SVT har kunnande och förmåga att göra allt som går för att skydda våra utsända. De är tränade, erfarna och omdömesgilla samt dedikerade uppgiften. Men uppdraget är förenat med stora risker.
Vi blickar tillbaka på ett år av outhärdliga nyheter om lidandet som invånarna i Ukraina tvingas utstå. Att vi vet vad som händer har vi modiga journalister att tacka för. Dagens Media sammanställde för några dagar sedan bland annat detta: 8 journalister har dödats, de flesta under skottlossning eller i artillerianfall, 19 journalister har skadats, 4 av dem allvarligt, 217 ukrainska medier har tvingats stänga.
En vecka efter invasionen dog Evgueni Sakoun. Han var fotograf för den lokala ukrainska kanalen Kyiv Live TV. Hans kropp hittades i rasmassorna efter att den ryska armén bombade tv-och radio-tornet i Kiev. I dag högtidlighåller vi hans minne. Och Brents, Maks, Pierres, Oleksandras, Oksanas, Mantas och Frédérics.
SVT Nyheter fortsätter bevakningen av kriget. På plats.