Feras Eid från Syrien är en av alla de vårdutbildade icke–EU medborgare som tvingas vänta länge på att få utöva sitt yrke. För ett år sedan kom han till Sverige och bor nu i Vänersborg. Han har redan fått snabbhetspremie för att han klarat svenska för invandrare–kursen med rekordfart. Men trots att det behövs fler tandläkare Vänersborg så dröjer det många år tills han kan få jobba här i Sverige.
Feras berättar att det han gillar mest är att han befria människor från tandvärk.
– Jag gillar det, nej inte gillar, jag älskar det, säger Feras med ett stort leende.
I Vänersborg finns en stor flyktingförläggning och för att hjälpa flyktingarna med vårdutbildningar att få en svensk legitimation, har frivilligorganisationerna trätt in.
– Det gäller ju att man kan hjälpa dem att så tidigt som möjligt få in ansökningarna, det försöker jag hjälpa dem med, säger Leif Helldén, pensionerad tandläkare och volontär för Röda korset.
En annan sak som Leif Helldén hjälper till med är sitt stora kontaktnät i trakten. Med det har han fixat praktikplatser, eller auskultationer, som det heter inom vården. Han har hjälpt Feras Eid att få praktik på Lars Salonens tandläkarpraktik i Vänersborg. Här har Feras tillsammans med en annan tandläkare varit i ett år, parallellt med sina studier i svenska.
”Det har fungerat fantastiskt”
På Lars Salonens praktik har Feras inte fått arbeta som tandläkare, utan istället skött andra saker.
– Det har fungerat fantastiskt bra. Jag skulle vilja ta ansvaret för dem rent yrkesmässigt. Om de fick göra några enkla grejer. Det är väldigt mycket hantverk att vara tandläkare, man kan skrapa tandsten och man kan göra lite enklare avtryck och sådant som inte är farligt för patienterna, säger Lars Salonen.
Men för Feras är nu praktiken slut, han har fortfarande mycket av sin gymnasiesvenska kvar att läsa in, men Arbetsförmedlingen tillåter inte att han samtidigt fortsätter på tandläkarmottagningen.
– Det är tråkigt, de gjorde ett fantastiskt jobb. Vi är ju hela tiden på dem, att de ska prata svenska och säger de nåt tokigt så rättar vi ju dem. Jag tror att det är väldigt bra träning, säger Lars Salonen.
Feras håller med:
– Jag brukade prata med mina kollegor. Alltid på fika, eller på lunchtid eller så. Jag saknar det så mycket.