Elisabeths hjärna kan inte längre reglera sömn och vakenhet vilket gör att hon lever med ständig trötthet, plötsliga sömnattacker och störd nattsömn.

– Det är som att man har varit vaken i tre dygn och sedan ska man prestera på topp. Det säger sig självt att det inte går, förklarar Elisabeth.

Ville inte leva

Skadan raserade hela Elisabeths tillvaro som 20-åring. Från att ha haft stora ambitioner för framtid och karriär blev Elisabeth sjukskriven på heltid. Hon hade noll ork och fick inte vardagen att fungera.

Det slutade med fyra självmordsförsök. Elisabeth var mycket nära att dö och behövde intensivvård.

– Jag ville inte leva eftersom jag inte tyckte att mitt liv var värdigt. Och jag fick inte någon hjälp att förbättra min livskvalitet.

Behandlingen bestod av att läkarna skrev ut ett batteri av tunga mediciner för att Elisabeth skulle kunna fungera i vardagen.

– Jag fick amfetaminliknande uppiggande preparat, beroendeframkallande narkosmedel, antidepressiva och psykofarmaka för ångest. Men mitt liv blev i princip helt kemiskt för att jag skulle orka, säger hon.

Missbrukade medicinerna

Elisabeth började missbruka medicinerna. Hon drabbades av abstinens, svettningar, hjärtklappning och ännu större sömnsvårigheter. Till slut var Elisabeth tvungen att genomgå en 12-stegsbehandling för att bli fri från sitt beroende.

– Nu har jag andra strategier för att klara min vardag. Jag har gått ner i arbetstid, tar sömnpauser och har hittat mildare läkemedel som inte är beroendeframkallande.

Kommer inte vaccinera sig mot covid

I dag är Elisabeth 31 år och hennes liv är betydligt bättre än det var för några år sedan. Hon gläds över sin nyfödda son och har lärt sig att leva med det handikapp som narkolepsin innebär. Men hon kommer inte att ta ett snabbframtaget pandemivaccin igen.

– Den kommande massvaccinationen mot covid-19 väcker jättemycket sorg och ilska hos mig. Jag drog nitlotten förra gången och upplever att samhället inte har gett mig den hjälp som jag hade behövt efteråt.