Socialdemokraterna

Socialdemokraterna bygger sin kampanj på att försöka få valet att bli en folkomröstning om välfärden och den svenska samhällsmodellen. Hotet de vill måla upp är att huvudmotståndarna, Moderaterna och Sverigedemokraterna, vill ha ett helt annat Sverige med stora skattesänkningar, vinstjakt i välfärden och privatiseringar. En tydlig höger-vänster konflikt helt enkelt där Socialdemokraterna ska stå för det starka, trygga samhället.

Problemet är bara att Moderaterna inte är det minsta sugna på att ta den konflikten och om motståndaren inte vill dansa blir det svårare att övertyga väljarna. Men räkna med att Socialdemokraterna kommer skruva upp tonläget för att försöka tvinga Moderaterna till en tango.

De man riktar sig till är dels de egna väljarna som man vill mobilisera med en klassisk konflikt, dels väljare som lutar åt Sverigedemokraterna men som inte köper partiets högergir i ekonomisk politik. Däremot är det långtifrån säkert att väljare på andra sidan blockgränsen är villiga att köpa den bild av Sverige som målas upp om Kristersson skulle bli statsminister.

Precis som för Moderaterna spelar partiledaren huvudrollen men även de tre andra vallokomotiven, Magdalena Andersson (S), Margot Wallström (S) och Peter Hultqvist (S) får pryda affischerna.

Moderaterna

Moderaterna fokuserar stenhårt på partiledaren Ulf Kristersson i sin kampanj. Förhoppningen är att få till ett statsministerval mellan honom och Stefan Löfven (S). Kristersson har högre förtroende än Löfven i mätningarna och det är det som Moderaterna vill spinna på. Kristersson är med på samtliga affischer, budskapen är citat av honom och på ett par av affischerna finns även hans fru och barn med för att väljarna “ska lära känna personen Ulf Kristersson”. Även Fredrik Reinfeldt (M) tog stor plats på partiets affischer men man ska komma ihåg att han hade ett betydligt högre förtroende bland väljarna än Kristersson.

De partiet främst riktar sig till med det här tydliga Kristersson-fokuset är dels soffliggarna och dels de moderatväljare som lutar åt Sverigedemokraterna. Enligt partiets egna mätningar föredrar 60-70 procent av SD:s väljare Kristersson framför Löfven som statsminister, men det behöver ju inte betyda att de tycker att Kristersson är en så förträfflig person utan mer på ett missnöje med regeringen i den väljargruppen.

Budskapet “Rösta för en ny regering” riktar sig också till väljare som lutar åt Sverigedemokraterna och det partiet vill peka på är att Sverigedemokraterna sagt att de även kan rösta för Löfven som statsminister eller för en rödgrön budget: Därför är det bara en röst på Moderaterna som är en röst för en ny regering. Problemet är att Moderaterna i dagsläget är tredje största parti enligt flera mätningar och att alliansen inte är överens i regeringsfrågan, så helt övertygande är det inte.

Sverigedemokraterna

SD är skickliga på att göra det oväntade och det måste man säga att de lyckas med även här. Partiet ratar helt politiska budskap och utgår istället självsäkert från att väljarna redan vet vad partiet tycker, nu behöver de istället presentera sina företrädare. Det är en variant på Dansk Folkepartis senaste valaffischer som kort och gott hade budskapet “Ni vet vad vi tycker”.

Det man vill signalera med bilder på glada Sverigedemokrater är “Vi är som vem som helst”. Och här sätter de fingret på ett av partiets problem – de potentiella väljarna må gilla politiken men de har problem med partiets företrädare, inte minst efter alla avslöjanden om grovt rasistiska uttalanden. Enligt partiet finns det en nidbild av företrädarna som ett gäng arga män och det är den bilden man vill korrigera.

Affischerna tydliggör ett annat problem för SD och det är att de fortsatt är svaga bland kvinnor. De har ett behov av att visa att även kvinnor gillar partiet, då spelar det ingen roll att företrädarna är helt okända för väljarna.

Miljöpartiet

Inför förra valet var skolan, migrationen och jämställdheten viktiga profilfrågor för Miljöpartiet vid sidan av miljö och klimat. Men i den här valrörelsen lägger partiet alla gröna ägg i samma korg och går egentligen bara till val på sin kärnfråga. Efter en stökig mandatperiod med brutna vallöften och fallande opinionsstöd har partiet inget annat val.

Affischerna som togs fram redan i våras är ödesmättade och budskapet “NU – klimatet kan inte vänta” får förstås ytterligare dynamik efter den här sommarens torka och skogsbränder.

I valrörelsen kommer Miljöpartiet, inte minst språkröret Isabella Lövin (MP) också tala om klimatet på ett mer alarmistiskt sätt.

Och till skillnad från övriga partier bygger inte Miljöpartiet sin kampanj kring sina språkrör. Kanske inte så konstigt med tanke på att duon Lövin och Fridolin ligger i botten av förtroendeligan.

Centerpartiet

Även Centerpartiet bygger sin kampanj kring sin partiledare Annie Lööf (C) som ligger på andra plats i förtroendeligan. Mätningar visar att hon är en av anledningarna till att man väljer Centerpartiet och partiet är numer populärt bland välutbildade kvinnor i storstan, vilket är en viss bedrift med tanke på partiets bonderötter och landsbygdsdprofil.

Uppmaningen Framåt! på affischerna ska leda tankarna till Emmanuel Macron och “En marche” men det är långtifrån säkert att väljarna uppfattar den kopplingen. Tanken är också att försöka göra en poäng av att partiet inte vänder kappan efter vinden, särskilt i migrationsfrågan. Men att bygga valrörelse på att aldrig vika ner sig kan visa sig besvärligt den dagen man måste kompromissa, vilket inte minst Miljöpartiet bittert har fått erfara den här mandatperioden.

Och frågan är vilket parti man vill skapa en kontrast emot när man gör medmänsklighet till ett kampanjord? Det kan ju lika gärna uppfattas vara Moderaterna som Sverigedemokraterna.

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet växer och ser av allt att döma ut att göra ett succéval med V-mått mätt.

De lägger sitt krut på sin klassiska profilfråga, det vill säga ökad jämlikhet. Och precis som Centerpartiet och Sverigedemokraterna, tjänar Vänsterpartiet på den här tydligheten, att stå fast vid sina principer när andra partier svänger.

Affischerna är traditionella men ideologiskt tydliga, väljarna vet var de har Vänsterpartiet. Det är en viktig förklaring till att de ser ut att göra ett bra val.

De väljare man främst vänder sig till är vänsterlutande Socialdemokrater som tycker att deras parti inte gör tillräckligt för att utjämna klyftor.

Inför förra valet var vinster i välfärden Vänsterns stora fråga med budskapet “Välfärden är inte till salu” på affischerna. Det gav inte särskilt stor utdelning så inför det här valet finns förstås vinstfrågan med men nu mer som en del av jämlikhetsfrågan.

Liberalerna

Jan Björklund & Co har varit i rimstugan och levererar snärtiga, lite vitsiga budskap på  affischerna.

Det är inte alltid sådana här grepp fungerar men de här är relativt tydliga, om än inte särskilt överraskande. “Chatta eller fatta” ska förstås föra tankarna till Jan Björklunds (L) mångåriga profilfråga om ordning och reda i skolan.

Liberalerna är det parti som har högst förtroende i skolfrågan och efter den här turbulenta mandatperioden med partiledarstrid och sjunkande opinionsstöd behöver Liberalerna, likt Miljöpartiet, gå tillbaka till en trygg kärnfråga.

En annan affisch har budskapet “Närma eller fjärma” och syftar på EU där Liberalerna går till val på att vara Sveriges främsta EU-vänner. Men EU-frågan ligger väldigt långt ner på väljarnas dagordning när de väljer parti.

Kristdemokraterna

Med en överhängande risk att åka ur riksdagen fokuserar även Kristdemokraterna på gamla profilfrågor i sin kampanj.

Sjukvården är enligt Ebba Busch Thor (KD), regeringen Löfvens största misslyckande och lösningen på vårdköer och bristande likvärdighet över landet är enligt KD ett förstatligande.

I dag gick partiet hela vägen och vill nu förstatliga även primärvården och som konsekvens av det helt enkelt skrota landstingen. Huvudmannaskapet över vården är en teknisk fråga och därmed inte helt självklar som röstmagnet men eftersom KD och SD är de enda som driver frågan hoppas KD locka borgerliga väljare som tröttnat på landstingen.