Nästan var femte svensk samlar på något. Det handlar om allt från frimärken och ölburkar till vykort och vaser. Det tycks inte finnas någon gräns för vad som kan anses begärligt för landets många skattletare.
Karin Ekström är professor i företagsekonomi vid Högskolan i Borås och en av få svenska forskare som har specialiserat sig på samlandet som fenomen. 2006 gjorde hon en SOM-undersökning om samlande. Den visade att nästan var femte svensk, 18 procent, såg sig som samlare. Karin Ekström tror dock att samlarna egentligen är ännu fler.
– Ja utländska studier pekar på det. Det här är en av våra största fritidssysselsättningar i Sverige men många vill inte kalla sig för samlare eftersom de tycker att ordet ”samlare” är allt för pretentiöst, säger Karin Ekström.
Män samlar på lyxföremål – kvinnorna på vardagsprylar
Undersökningen visade att samlarna i stort sett är jämnt fördelade mellan könen. Men samlingarna skiljer sig. Män samlar på saker med hög status som frimärken, mynt och andra lyxföremål. Kvinnornas samlingar består oftare av billigare och dekorativa vardagsföremål som knappar, dukar och jultallrikar.
Männens samlingar är också oftare större och dyrare än kvinnornas. Undersökningen visade inte på någon större skillnad när det gällde samlarnas socioekonomiska bakgrund, utbildning eller ålder.
Samlare är sociala
Enligt Karin Ekström ses samlare ses ofta som asociala kufar men det stämmer inte, säger hon.
– Många har glimten i ögat och är väldigt sociala och har en stor livslust. Hobbyn gör att de träffar många människor på mässor och nätet när de letar efter sina föremål. Dessutom är de väldigt kreativa och lägger stor möda på att arrangera sina samlingar på olika sätt. Många konstnärer är samlare.
Vad det är som driver samlare att lägga tid, kraft och pengar i jakten på sina objekt?
– Dels det sociala, men det som attraherar mest är ofta själva processen i sig, att hela tiden leta efter något. Det ligger en spänning i det och det blir som att gå på skattjakt, säger Karin Ekström.
Vad är det som får en person att samla på till exempel tusentals tomtar eller julgranskulor?
– Det är nog väldigt olika men ofta handlar det om nyfikenhet, intresse och nostalgi. Man kanske samlar på saker som man förknippar med någon värdering eller ideal från barndomen. Det kan också vara så att man samlar av statusskäl, till exempel när det gäller väldigt dyra tomtar, säger Karin Ekström och tillägger:
– För vissa samlare blir samlandet också en slags stabilitet i en föränderlig värld. Drivkraften kan också vara ett exhibitionistiskt behov att vilja bli sedd och att anses unik. Vi producerar vår egen identitet utifrån de föremål vi har.
Karin Ekström menar att en samling aldrig får bli fullständig för då dör den. Hon fascineras av samlarnas stora kunskaper om sina objekt och tycker att de är viktiga bevarare av vår kulturhistoria.
– Ja, de samlar ju ofta på sådant som inte finns på våra museer. De kan ofta berätta mycket om föremålen och känner till deras historia.
Var går gränsen mellan hobbysamlande och ett tvångsmässigt lagrande som går till överdrift?
– Ja, det är svårt att säga. Jag tror inte alltid att samlaren själv inser när det går till överdrift. Det är nog omgivningen som inser det först. Samlandet innebär stora investeringar i både tid och pengar och samlaren måste ta hänsyn till sin familj så att samlingen inte tar över hela deras liv. Ibland kan man undra vem som kontrollerar vem. Är det samlaren som kontrollerar samlingen eller kontrollerar samlingen samlaren?