Alexandra Svenonius är själv långtidssjuk i covid och har dragits med bland annat andningssvårigheter till och från sedan i våras.

– Jag håller ihop ganska bra. Men det är jättetufft att se sitt barn må såhär dåligt, jag känner mig oerhört maktlös, säger hon.

Alexandra och dottern insjuknade samtidigt i slutet av mars, och sedan dess har dottern gått från att vara pigg och sportig till att knappt orka prata.

– Det har varit en jättetuff resa, vi pendlar mellan hopp och förtvivlan. Hon är i princip sängliggande och orkar inte prata. Hon kommunicerar genom att peka.

Eftersom man under våren testade personer som var inlagda på sjukhus så har Alexandras dotter aldrig diagnosticerats med covid-19, men läkaren är enligt Alexandra övertygad om att dottern med största sannolikhet har haft just en coronavirusinfektion.

”Finns inte ett stort intresse hos vården”

Men hittills har Alexandra och dottern inte kommit längre än till vårdcentralen.

– Vi hart varit i kontakt med barnkliniker men de hänvisar bara tillbaka till vårdcentralen. Det har inte funnits ett stort intresse för vårt fall, de flesta säger att barn inte blir allvarligt sjuka och att hon ska vila.

Men Alexandra håller hoppet uppe. På Astrid Lindgrens barnsjukhus så håller man just nu på att att inrätta en avdelning där ett 20-tal långtidssjuka barn ska genomgå en screening för att bättre förstå deras besvär.

Alexandra är dessutom medlem i Svenska covidföreningen, en frivilligorganisation som bland annat arbetar för att långtidssjuka barn ska få den vård och utbildning de behöver.

– Vi skulle vilja att det avsätts resurser för forskning både på barn och vuxna och att det sätts upp covidmottagningar. Sen behöver skolorna se till att barnen får den utbildning de har rätt till.