Bara timmar innan attacken i torsdags kväll hade Gunilla Nordström promenerat på stranspromenaden, men valde att tillbringa kvällen i sin lägenhet 100 meter därifrån.

– Det var en tillfällighet att jag inte var där. Men jag kommer ihåg att jag tittade på avspärrningarna inför firandet och tänkte: oj, de där små staketen. Vad förmår de?, säger hon till SVT Nyheter Blekinge.

Gunilla gick och lade sig innan attacken och vaknade av till en mobiltelefon full av missade samtal och meddelanden från oroliga anhöriga. Dagarna därefter har tillbringats i vad hon beskriver som ett långsamt sorgearbete.

– Det är som att Nice reser sig långsamt. Vi går längs promenaden och läser det som skivits där. Det är som en enda lång minneslund. Man bara gråter, säger hon.

Gunilla Nordström beskriver sina egna känslor inför att befinna sig i staden som blandade.

– Första tankarna var: jag måste hem! Men nu känner jag att för varje timme som går älskar jag Nice mer.