– Myndigheterna har varit alldeles för defensiva. MSB har varit otydliga. Försvaret har arbetat för sakta. HAV har inte satt avtryck. Den myndighet som har fungerat bäst är Livsmedelsverket, var Göran Enanders analys när han på onsdagen överlämnade sin utredning till miljöminister Åsa Romson (MP).
Sedan i oktober har Enander haft regeringens uppdrag att titta på PFAS-problematiken. Upprinnelsen är fyndet av förhöjda värden av PFAS i grundvattentäkter i Kallinge.
– Det handlar om vad som beskrivs som den allvarligaste kemikalieolyckan i Sverige sedan BT-Kemi, konstaterade Åsa Romson.
Dålig samordning
Göran Enander har tittat på hanteringen av PFAS sedan det introducerades på 1950-talet fram till i dag. Han konstaterar att ämnenas skadlighet har varit kända liksom att det förekommer i grundvattnet i anslutning till brandsläckningsplatserna.
– Ändå drogs inte de rätta slutsatserna, konstaterar han. När problemet väl blev känt så var det inte de som hanterade ämnena som slog larm.
Ett av problemen är vad Göran Enander kallar ”stuprörsrådgivning”. En rad myndigheter är inblandade i kontrollen av hur kemikalier hamnar i och sprids i naturen. Kemikalieinspektionen, Livsmedelsverket, Havs- och Vattenmyndigheten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Länsstyrelsen är alla inblandade. När det gäller brandskummet spelar dessutom Försvaret en central roll.
Arbetar för långsamt
– Varje myndighet delar ut sina råd och de stämmer inte alltid överens, menar Enander och efterlyser en instans med samordningsansvar och överblick:
– Det måste skapas ett kunskapscenter där myndigheterna samarbetar.
Och han tycker att det konkreta arbetet fortfarande går alldeles för långsamt.
– Försvaret måste snabba på sin inventering över platser där brandskum har använts. Det finns med stor sannolikhet fortfarande oupptäckta vattentäkter med förhöjda PFAS-halter.
Stora saneringsåtgärder krävs
När den inventeringen väl är klar väntar en ännu större uppgift som kommer att ställa krav på samordning och handlingskraft.
– Det här ämnet finns i backen på många håll. Vi står inför jättestora saneringsåtgärder som måste göras med eftertanke.
– Det räcker inte att bara börja gräva. Då finns risken att vi flyttar problemen, att det i stället uppstår läckor från deponierna.
Utredaren föreslog en skärpt kemikalielagstiftning med ett tydligare ansvar hos tillverkaren. Och här fick han redan på torsdagen medhåll av Åsa Romson.
–Det ska vara ett ansvar på den som sätter en produkt på marknaden att den är säker. Men vi har ännu inget tillräckligt starkt regelverk förutom när det gäller de allra starkaste kemikalierna, sa hon.