– Allt annat vore konstigt, säger brodern Sten-Ove Bergwall.
Under en stor del av tiden på Säter var Sture Bergwall känd som seriemördaren Thomas Quick, dömd för åtta mord.
I dag sitter han i Jämtland och skriver på sin självbiografi och twittrar bilder på träd, snöklädda landskap, blanka vattenspeglar och solens gång över himlen.
Vården bör upphöra
2008 tog Sture Bergwall tillbaka alla tidigare morderkännanden under en intervju med journalisten Hannes Råstam. Han beviljades resning och i november 2013 var han frikänd från samtliga mord.
För drygt ett år sedan öppnades Säters grindar och Bergwall klev ut i en frihet som innebar att den rättspsykiatriska tvångsvården fortsatte i öppen form.
– Han har varit övervakad och kontrollerad i och med att han lämnat urinprover med jämna mellanrum, säger brodern Sten-Ove Bergwall till TT.
I dag väntas förvaltningsrätten i Falun besluta att tvångsvården ska upphöra helt – sedan Säter begärt det.
– Känslomässigt kommer det att innebära en frihet att leva som vilken människa som helst, säger Sten-Ove Bergwall.
Tillbaka i rampljuset
Kraftigt medicinerad och under terapi tog Sture Bergwall på 1990-talet på sig ansvaret för 39 mord. Han dömdes för åtta, men sedan han tagit tillbaka alla tidigare erkännanden slog rätten fast i fall efter fall att det inte fanns några bevis för att han begått morden.
Därmed inte sagt att Bergwall har ett fläckfritt förflutet. 1969, bara 19 år, begick han sitt första våldsbrott och dömdes till sluten psykiatrisk vård. Under en försöksutskrivning begick han ett nytt allvarligt våldsbrott. Ungefär 20 år senare dömdes han åter till rättspsykiatrisk tvångsvård efter att under ett rån ha hotat en familj till livet.
Den tio år äldre brodern Sten-Ove Bergwall får frågan vem Sture är för honom i dag jämfört mot tiden då han tog droger och begick brott.
– I dag är han densamma, den som han var när han växte upp, svarar Sten-Ove Bergwall.
TT: Vad var det som hände på vägen?
– Det är det han är i färd med att berätta, det han skriver nu i sin bok.
När berättelsen är färdigskriven tror Sten-Ove Bergwall att hans bror kommer att bli mer offentligt igen, att han kanske kommer att sitta och signera böcker som vilken författare som helst.
Historien om Quick
Så inleddes Quickhärvan
1992 vill Säterkliniken skriva ut Sture Bergwall som sitter inne för ett rån. Han byter namn till Thomas Quick för att inte bli igenkänd. Några månader senare – för att slippa lämna kliniken – påstår han i terapi att han har tidigare bortträngda minnen av att ha dödat ett barn.
Mellan 1994 och 2001 döms han för åtta mord, men han har erkänt mångdubbelt fler.
Efter en längre tids nedtrappning av narkotikaklassade läkemedel blir Bergwall 2002 drogfri för första gången sedan tonåren. Han återtar sitt gamla namn, avbryter terapin och samarbetet med polisen.
Konfronterad med uppgifter från journalisten Hannes Råstam, som granskat alla mordutredningar, berättar Sture Bergwall 2008 att han inte begått morden.
Bakgrund: Bergwalls tidigare brott
1969: Som 19-åring är Sture Bergwall anställd vid Falu lasarett. Där utsätter han fyra pojkar vid barnkliniken för sexuella övergrepp. En av pojkarna våldtas och förlorar medvetandet av ett strypgrepp.
1970: Bergwall döms till sluten psykiatrisk vård och ses som ”under vissa förhållanden utomordentligt farlig för annans personliga säkerhet”.
1974: Under en försökningsutskrivning slår Bergwall en stekpanna i huvudet på en tillfällig bekant och knivhugger denne ett tiotal gånger.
1990: Bergwall och en kompanjon tar en barnfamilj som gisslan vid ett rån. Familjen vittnar senare om att Bergwall hotat dem till livet och att han bland annat huggit en kniv i en säng där ett barn sov. Han döms åter till rättspsykiatrisk vård och hamnar på Säter.
Fakta: Psykisk hälsa utredd
Sture Bergwalls psykiska hälsa utreddes 2013 av Rättsmedicinalverket (RMV) som förordade att han skulle släppas ut från Säter trots viss risk för återfall i brott.
Enligt RMV hade Bergwalls tidigare drogmissbruk och personlighetsstörning starkt bidragit till hans brottslighet.
Störningen ansågs mildrad till den grad att den inte längre levde upp till diagnoskriterierna samtidigt som Bergwall inte missbrukat sedan 1990-talet och inte längre gick på riskfyllda mediciner.
Som skyddsfaktorer mot återfall i brott räknade RMV bland annat: Bergwalls syn på sig själv som ärlig och rättskaffens, en stark vilja att leva i frihet, ett socialt nätverk, boende och sysselsättning.
Den största riskfaktorn ansåg man vara stressen det skulle innebära att komma ut från Säter och vara igenkänd.
Källa: Rättsmedicinalverket