Pandemin innebar stora utmaningar för de som bodde och arbetade vid landsgränsen till Norge.
Under år 2020 sattes det plötsligt upp bommar vid gränsövergångarna mellan Sverige och Norge. Landsgränsen bevakades av både norsk- och svensk polis och militär stod utstationerad i omgångar. Innan pandemin hade landsgränsen inte bevakats sedan andra världskriget.
– Men till och med då fanns det passeringstillstånd för de som bodde vid gränsen – men inte under pandemin, säger Ingeborg Hemstad.
Testades 200 gånger för covid – och följdes av polis till arbetet
Inte nog med att restriktioner ändrades dagligen på båda sidor av landsgränsen, Ingeborg och familjen fick även testa sig hundratals gånger för covid.
Lokala, kommunala bestämmelser i norska Trysil ledde också till att hon bara fick köra till och från jobbet utan att träffa någon – enbart för att hon fysiskt passerade gränsen. Hon fick inte stanna till hos varken sin mamma eller hos döttrarna som bor i Trysil.
– Vi blev egentligen fråntagna alla rättigheter, säger Ingeborg Hemstad.
När sonen inte fick pendla över gränsen skrev hon ett inlägg på sociala medier som ledde till att norska regeringen ändrade reglerna och tillät skolbarn vid gränsen att åka över till Norge.
Fem år sedan pandemin – vilket är ditt starkaste minne?
David • Jag blev lovad jobb på en kyrkogård i Oslo. Där jag jobbat av och till sedan 2008. Dom sa det var pågrund av corona. Både åren 2020 och 2021 blev jag lovad jobb vilket dom senare tog tillbaks. Jag fick ingen ersättning och dom vill inte erkänna att dom lovat jobb. Trots att jag har det på mail. Verkar som överheten fick göra som man ville under corona. Jag fick leva på mina föräldrar
Linnéa • Hade just börjat nytt jobb som sjuksköterska. En vecka in ställde vi om till Covidavdelning - en kollega och jag rapporterade ut våra 20 patienter på en kväll och tog emot lika många nya som kom från Östra och Sahlgrenska till oss på Mölndal. Vilken overklig känsla det var! Minns hur varmt det kändes och när de äldre ville klappa en på kinden så slog de i en i visiret så det dånade i öronen. Är så stolt över det vi gjorde.
Lisa • När jag åkte över till gamla mamma på Öland (precis inom 2 timmarsgränsen) på Valborgsmässoafton. Jag överlämnade mat, påskliljor och sjöng vårsånger för henne. Oron och tårarna på vägen därifrån om det skulle varit sista gången.
Hon klarade sig bra och är fortfarande vid god vigör❤️
Vi tar vara på livet bättre!
Monika • Mitt Starkaste minne var att jag inte kunde varken gå eller sitta. Jag låg bara i sängen. Detta pågick ca 6 månader.
Det värsta var att jag inte fick någon hjälp. Jag kanske inte ville ha hjälp. Jag försökte alldeles själv ...Jag kröp på alla fyra ben och armar och tog mig ut i friska luften och tvingade mig själv att promenera och dricka vatten och flyttande . Gick in i affärer men förstod INTE VARFÖR ALLA STIRRADE PÅ??
Jag klarade ALLT SJÄLV . JAG GICK I DUSCHEN TII SLUT EFTER EN MÅNAD LÅNG.
Gick till LÄKARE och de sade bara :Oj ...Du har gått ned.. väldigt drastiskt viktnedgång !!!
Jag försökte äta nu ...Och till slut så klara jag av att äta lite större bitar som jag inte fick i mig ..Eftersom jag var väldigt torr ...om halsen .
Tack och Lov att idag klarar jag mig!!!
Som sagt jag gick ned ca 20 kg i vikt!!! Jätte svårt att gå upp i normal vikten igen...
Men JAG LEVER!!!!
TACK!!!
