En tvådelad bild som till vänster visar Thomas Hellgren liggandes i respirator och till höger en sida i den dagbok som sjukvårdspersonalen förde.

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
I klippet visar Thomas dagboken från iva där vårdpersonalen skrev ned hälsningar, uppdateringar och klistrade in foton på Thomas från tiden när han var nedsövd. Foto: Lotta Olin/SVT

Thomas i Avesta blev covidsjuk – sövdes ner i elva dygn: ”Kan vara det sista jag gör”

Uppdaterad
Publicerad

För snart fem år sen vaknade Thomas Hellgren upp på iva i Falun. Då hade han överlevt covid efter elva dygn nedsövd i respirator.

– Jag är så oerhört tacksam över hjälpen jag fick. Och att jag lever, säger han.

Thomas är en av 283 personer som vårdats för covid på intensivvårdsavdelningen i Falun sedan WHO deklarerade smittspridningen av coronaviruset som en pandemi den 11 mars 2020. Alla som lades in överlevde inte.

Thomas Hellgren var i god form och cyklade ofta mellan hemmet i Avesta och jobbet i Borlänge – sex mil enkel väg. Trots det var han en av de som blev allvarligt sjuk i covid.

Tankar inför sista andetaget

Han insjuknade hastigt i slutet av april 2020. Efter ungefär en vecka med hög feber och huvudvärk fick Thomas jobbigt att andas och behövde sjukhusvård. Men han blev inte bättre och efter ytterligare en vecka sövdes han så att kroppen skulle få vila.

– Jag brydde mig inte först. Jag var så sjuk att jag bara ville sova, säger Thomas.

Men när narkosläkaren bad honom ta ett djupt andetag innan nedsövningen kom tankarna.

– Då tänkte jag att nu är det på riktigt, det här kan vara det sista jag gör.

Cyklar och jobbar igen

Idag är det mesta som vanligt igen. Så när som på lite heshet ibland har Thomas Hellgren återhämtat sig. Han är sedan länge tillbaka både på cykeln och på jobbet som polis.

Men erfarenheten har satt spår.

– Det blir nog aldrig riktigt som vanligt, när man har gått igenom en sån här sak, säger Thomas.

Fem år sedan pandemin – vilket är ditt starkaste minne?

Susanne • Tänker fortfarande på hur orättvist fördelat det var med munskydd, handskar och handsprit och sådant. Min bror som var anställd som fastighetstekniker på ett kommunalt bostadsbolag hade inga problem med att få ordentligt munskydd och sådant medan min syster och de andra som jobbade som undersköterskor inom äldreomsorgen i samma kommun fick kämpa för att få tillgång till det.

Eli • Min mamma inlagd i Falun. Sista samtalet i telefon sa hon:Tänk om jag fick träffa er en sista gång, men jag vet att ni inte får komma… jag vet nu att jag fått det där viruset, och då går det nog inte så bra för mig, men tänk om någon kunde med stickningen så jag fick göra klart pappas pullover!
Några timmar senare blev hon en av alla som lämnade oss under första påskhelgen
Saknande är stor ❤️

Maria • Att jag fortfarande inte är frisk.
Har postcovid.
Så för mig är pandemins sviter inte över.

Tobias • Tänker ofta på att jag inte fick skriva de nationella proven i gymnasiet på grund av att vi inte fick vara i skolan. Ibland undrar jag om mina betyg hade sett annorlunda ut om jag hade gjort dom.

Helena • mitt starkaste minne var att jag inte fick fira min mammas 80års dag hon bodde på ett boende men det fanns en underbar personal som ordnade tårta till henne

Mia • Så otroligt skönt att folk höll avstånd o inte flåsar en i nacken och helt acceptabelt att sitta hemma!

Thomas • Att jag väldigt ofta satt helt ensam på kontoret och att det var väldigt skönt.

SJ • Otroligt jobbigt att vara en i frontlinjen under så lång tid.. Krafterna tog slut, många arbetstimmar och att vara borta hemifrån ifrån sin familj..
Att jobba i frontlinjen ( operation/IVA) samtidigt som en nära anhörig inte klarat sig i sjukdomen är ett trauma för livet

Lotta • insikten om hur viktigt socialt umgänge - vi människor är sociala djur och trivs bäst i grupp. Att under längre tider jobba hemifrån tog verkligen på psyket. Detta var dock viktigt för att inte sprida viruset så det var viktigt att vi alla försökte. Vi behöver ta lärdom av detta i fall att det kommer en ny pandemi och uppskatta varandra mer.

Jessica • Distansen i offentliga utrymmen skulle jag gärna ha kvar. Fick aldrig viruset själv(vad jag vet iaf). Sorgen var min mammas bortgång, svårt cancersjuk. Vi fick inte vara med henne då hon låg inne i perioder. Dock fick vi vara med då hon somnade in.

Så minns personalen på IVA pandemin

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Coronaviruset i Dalarna

Mer i ämnet