Thomas är en av 283 personer som vårdats för covid på intensivvårdsavdelningen i Falun sedan WHO deklarerade smittspridningen av coronaviruset som en pandemi den 11 mars 2020. Alla som lades in överlevde inte.
Thomas Hellgren var i god form och cyklade ofta mellan hemmet i Avesta och jobbet i Borlänge – sex mil enkel väg. Trots det var han en av de som blev allvarligt sjuk i covid.
Tankar inför sista andetaget
Han insjuknade hastigt i slutet av april 2020. Efter ungefär en vecka med hög feber och huvudvärk fick Thomas jobbigt att andas och behövde sjukhusvård. Men han blev inte bättre och efter ytterligare en vecka sövdes han så att kroppen skulle få vila.
– Jag brydde mig inte först. Jag var så sjuk att jag bara ville sova, säger Thomas.
Men när narkosläkaren bad honom ta ett djupt andetag innan nedsövningen kom tankarna.
– Då tänkte jag att nu är det på riktigt, det här kan vara det sista jag gör.
Cyklar och jobbar igen
Idag är det mesta som vanligt igen. Så när som på lite heshet ibland har Thomas Hellgren återhämtat sig. Han är sedan länge tillbaka både på cykeln och på jobbet som polis.
Men erfarenheten har satt spår.
– Det blir nog aldrig riktigt som vanligt, när man har gått igenom en sån här sak, säger Thomas.
Fem år sedan pandemin – vilket är ditt starkaste minne?
David • Jag blev lovad jobb på en kyrkogård i Oslo. Där jag jobbat av och till sedan 2008. Dom sa det var pågrund av corona. Både åren 2020 och 2021 blev jag lovad jobb vilket dom senare tog tillbaks. Jag fick ingen ersättning och dom vill inte erkänna att dom lovat jobb. Trots att jag har det på mail. Verkar som överheten fick göra som man ville under corona. Jag fick leva på mina föräldrar
Linnéa • Hade just börjat nytt jobb som sjuksköterska. En vecka in ställde vi om till Covidavdelning - en kollega och jag rapporterade ut våra 20 patienter på en kväll och tog emot lika många nya som kom från Östra och Sahlgrenska till oss på Mölndal. Vilken overklig känsla det var! Minns hur varmt det kändes och när de äldre ville klappa en på kinden så slog de i en i visiret så det dånade i öronen. Är så stolt över det vi gjorde.
Lisa • När jag åkte över till gamla mamma på Öland (precis inom 2 timmarsgränsen) på Valborgsmässoafton. Jag överlämnade mat, påskliljor och sjöng vårsånger för henne. Oron och tårarna på vägen därifrån om det skulle varit sista gången.
Hon klarade sig bra och är fortfarande vid god vigör❤️
Vi tar vara på livet bättre!
Monika • Mitt Starkaste minne var att jag inte kunde varken gå eller sitta. Jag låg bara i sängen. Detta pågick ca 6 månader.
Det värsta var att jag inte fick någon hjälp. Jag kanske inte ville ha hjälp. Jag försökte alldeles själv ...Jag kröp på alla fyra ben och armar och tog mig ut i friska luften och tvingade mig själv att promenera och dricka vatten och flyttande . Gick in i affärer men förstod INTE VARFÖR ALLA STIRRADE PÅ??
Jag klarade ALLT SJÄLV . JAG GICK I DUSCHEN TII SLUT EFTER EN MÅNAD LÅNG.
Gick till LÄKARE och de sade bara :Oj ...Du har gått ned.. väldigt drastiskt viktnedgång !!!
Jag försökte äta nu ...Och till slut så klara jag av att äta lite större bitar som jag inte fick i mig ..Eftersom jag var väldigt torr ...om halsen .
Tack och Lov att idag klarar jag mig!!!
Som sagt jag gick ned ca 20 kg i vikt!!! Jätte svårt att gå upp i normal vikten igen...
Men JAG LEVER!!!!
TACK!!!
