Anonym • Som vårdpersonal kan jag ju givetvis inte arbeta hemifrån, utan minimerar kontakter med andra när jag är ledig.
Det som är skrämmande är att min arbetsgivare kräver fysisk närvaro vid personalmöten och vägrar ha dessa över nätet- med hänvisning till att vårdpersonalen inte kan med skype.

Oliver • Det är svårt för mig att det finns inga ta med hemifrån sig utan jag måste åka med en buss från mitt hem till en hållplats och byta sen samåka i tjänstebil med dem dit utanför till en plats. Jag jobbar som lokalvårdare som fysik och har ej råd för körkort och eget bil för att kunna åka därifrån. Jag måste jobba för att få lön till hyra och mat tillräckligt. Jag har inga val.

Letsdothistogether • At my work we have mostly worked from home since the start of the pandemic. The employer has done a great job in securing the office is very covid secure in case we do need to go. We have social distancing and handsprit all over and a booking system to limit the numbers that are there at the same time. We are still asked to work from home if we can to reserve public transport key workers and students. But there is a downside. Working from home gor long periods is not easy on mental health. It can be a struggle practically. Many of us are feeling as good as normally None of this is perfect, good or fun. But we need to do OUR part to get all of us through this. What we can do to make a difference. All of us can do something. We should all focus on what WE can do. Not on what we CANNOT do or what OTHERS should do. Letsdothistogether

Otrevligt • Kan absolut jobba hemifrån det mesta av tiden,men får inte. Kommunala chefer med kontrollbehov viktigare än att följa rekommendationer. Konstigt att smittan ökar ?!! Dessutom små och trånga lokaler.....

Letsdothistogether • Teachers. Find out the facts on the real risks of Covid for you. You know better than anyone how important you are for children’s future. Most of you became teachers as it is probably the most important job in the world. All children would be impacted without you and the social development environment you allow them to experience. Vulnerable children need you even more. Find out if though FACTS you really need to be afraid and if so, work to find a solution for you. The rest of you - work with the children to find what you together CAN DO to limit the spread of the virus so we can get back to together restore the futures of these children. Restrictions have a terrible cost on the economy and it is the children that will pay the price. They are counting on us!

Jimmy • Arbetade hemifrån en del i våras men min närvaro på kontoret fordrades en hel del. Det var ju svårt att ta med sig hela arkivet hem när jag ensam skötte i princip all administration. Jag kan inte påstå att jag hade någonting emot det, även om jag är en inåtriktad person gillar jag att träffa kollegor. Har nu bytt arbete och vill inte börja arbeta hemifrån ännu då jag är så pass ny. Dessutom vet jag att både min förra och min nya arbetsgivare har kapacitetsproblem som gör att alla ändå inte skulle kunna arbeta hemifrån, då skulle nätverken krascha. IT-kapaciteten är inte dimensionerad för ett coronavirus. Har haft covid och är personligen inte orolig att få det igen, med det sagt deltar jag inte i stora tillställningar vare sig det är corona eller inte.

Olle • Som brevbärare blir det svårt att inte springa i trappor.

Jonas • Jag jobbar på en gymnasieskola. Sammanlagt 2000 pers i byggnaden som delas med andra gymnasieskolor. Korridorerna och matsalen är fullpackade. Att hålla två meters avstånd är ett skämt, det kan vara så trångt att det inte går att passera eleverna i korridoren utan att stöta i varandra fysiskt. Lektionssalarna är fulla. Arbetsrummen är fulla. Ventilationen är dålig. Ingen har munskydd. Eleverna kramas, umgås och festar som vanligt hur mycket vi än säger till. Kollektivtrafiken till och från skolan är fullproppad.

Att antyda att smittan inte skulle spridas i skolan är bara oseriöst. En efter en i personalstyrkan och ledningen åkte på bekräftad covid fram tills att det inte gick att testa sig längre. Samma sak bland eleverna, men bland eleverna var mörkertalet stort eftersom det var frivilligt att meddela skolan vid positivt provsvar.

Lärarna blir mer och mer bekymrade och uppgivna. Vi är rädda för att vår situation normaliseras. Att det ska vara okej att vi befinner oss i en verklighet som strider till 100% mot alla restriktioner som resten av samhället uppmanas att följa. Vi är inställda på att det inte handlar om *om* vi kommer bli smittade, utan *när* vi kommer bli det. Det är påfrestande eftersom ingen kan veta hur just du själv kommer reagera på infektionen.

Av eleverna är det fler och fler som inte vågar gå till skolan längre. Även om eleverna i gymnasieåldern för det mesta känner sig odödliga så har en del familjemedlemmar i riskgrupp. De vet att de skolan är en smitthärd och är rädda för att dra med sig något hem.

Det som gör mig mest frustrerad är att vi inte skulle behöva utsätta oss för detta.

Till skillnad från vissa yrkesgrupper så kan vi nämligen jobba på distans. Vi gjorde det under våren och det fungerade alldeles utmärkt. Många elever presterade till och med bättre än tidigare. Sen kommer det alltid finnas elever som fokuserar på annat istället för att hänga med på lektionerna. Guess what - det är verkligheten även i det fysiska klassrummet.

Anonym • Jag har kontorsuppgifter som jag kan göra hemifrån och dessutom har jag astma. Jobbar på ett privat företag där man inte har förståelse till att jag vill jobba hemifrån. Brottas med dåligt samvete och ilska inom mig varje dag då jag är rädd att bli smittad. Kan man ta hjälp av sitt fack ?