På 1600-talet fick man passa sig. Vem som helst kunde nämligen anklaga en för att vara en häxa, i förbund med Satan. De anklagade, som i de allra flesta fall var kvinnor, satt i en knivig sits.
Så spreds hysterin
De torterades och visste att de troligtvis skulle dö. Och det var bara om man hade erkänt sitt brott som man fick begravas i vigd jord, och komma till himmelen efter döden.
Tortyren var långdragen, hela byn vände sig ofta emot den anklagade och tanken på att hamna i helvetet var så avskräckande att många oskyldiga till slut erkände att de hade varit i Blåkulla med Satan. Och när de hade erkänt kom den oundvikliga följdfrågan: vem var det som först visade dig dit?
Kristendomen bakom häxhysterin
På så sätt tvingades den dömda häxan ange fler oskyldiga och häxhysterin spred sig. I Hälsingland dömdes drygt 40 personer till döden mellan 1668 och 1676.
– Utan kristendomens intåg i Sverige hade vi troligtvis inte haft några häxprocesser. Det goda, Gud, behövde en motpol, Satan, och de här kvinnorna målades ut som Satans anhängare, säger Robert Fors från Järvsö som gör podden ”Historier från Hälsingland” med Viktor Hansson.
Rika fick böter
Nu inför påsk har de grottat ner sig i berättelserna om hur oskyldiga människor anklagades för att vara häxor, och dömdes till döden, i Hälsingland.
På Karlsgården utanför Järvsö bodde en av dessa dömda kvinnor. Men trots att hon erkände, fick hon behålla livet.
– Hon kom från en högburen familj och kunde betala böter i stället. Så häxprocesserna drabbade inte rika och fattiga på samma sätt, säger Viktor Hansson.