Troligtvis höll Vanja Nilsson på med de sista förberedelserna inför julen. Det är sen kväll den 22 december när grannen kommer in med en ung förvirrad man. Vanja ringer 112. Larmoperatören hör några skrik och sen blir allt tyst. När polisen kommer fram hittas Vanja och grannen livlösa. De har blivit brutalt mördade av en helt okänd person.
Vanjas man Sören Nilsson sover den här natten i lägenheten i Ilsbo. Polisen misstänker först att han kan vara gärningsmannen. När de med våld tar sig in i lägenheten skadas Sören och polisen får köra honom till akuten.
– De kom in och frågade om jag ville prata med en kurator. Sköterskan som frågade gick iväg. När hon kom tillbaka sa hon att det inte var hennes område så jag fick inte prata med någon kurator då på natten. Polisen frågade om jag kunde åka taxi hem. Jag blev förbannad och sa vad jag tyckte, då skjutsade de hem mig, berättar Sören Nilsson.
LÄS MER: Dubbelmordet i Råbo – detta hände
Vanjas son, Andreas Nilsson, minns mycket väl sin reaktion när polisen kom med hans pappa mitt i natten för att lämna det ofattbara beskedet.
– Chock, man skakade och skrek. Någon form av rädsla så klart. Jag minns inte om jag drog egna slutsatser om att det var ett mord, men det gjorde man så klart. Jag såg någon med skjutvapen framför mig. Ett rånmord eller liknande, säger han.
Erbjöds inte stöd
När polisen lämnade dem erbjöds aldrig någon hjälp, något stöd eller möjlighet att få träffa en präst eller kurator. De informerade själva resten av familjen, systrarna Carina och Ann-Sofie. Dagen efter sökte familjen själv upp sjukvården för att få någon slags krishjälp. På akuten fick de en kort stunds samtal i grupp. Inget annat fanns att tillgå.
– Jag trodde i min enfald att någon skulle komma hem till mig. Det är kanske bara på film som man får understöd med vem man ska prata med och vad ska man göra. Man har ingen aning när sådant här händer. Det snurrar så otroligt många tankar och man bygger pussel som inte finns. Vem ska hjälpa en? Men det var ingen som hörde av sig, säger Andreas.
LÄS MER: Grannar i chock när vännerna mördades
– Det hade varit bra med en psykolog, kurator eller präst. Det hade varit bra med någon form av stöd i den här första chockfasen, säger dottern Ann-Sofie Falinger.
I stället tog de hand om varandra och efter några dagar kontaktade de en pensionerad präst som de var bekanta med sedan tidigare.
– Den som ville kunde prata med henne. Annars pratade och stöttade vi varandra. Det var många nära vänner till min syster som kom med lagad mat. Vi orkade inte tänka på sådant, säger Ann-Sofie.
LÄS MER: Regionen medger brist i krisstödet
Sören Nilsson funderar fortfarande på varför kommunen inte fick igång någon krisorganisation.
– Det var ju ett fruktansvärt dåd. Jag hoppas att det blir bra om det händer en gång till och att de som ska sköta krishantering har fått sig en tankeställare, säger han.
MISSA INTE: Så får du lokala nyheter i SVT:s app