Johanna berättar att hon mådde bra när hon nådde vecka 41. Men hon hade läst om en svensk studie där flera barn dog i magen, och var livrädd för att något skulle hända hennes son – så hon insisterade på att få bli igångsatt. Det ångrar hon idag.

– Det har varit jobbigt. Att det var mitt beslut, säger Johanna.  

”Slet upp mig som en resväska”

Johannas igångsättningsförlopp gick fort. Öppningsskedet präglades till stor del av panikkänslor inför en enorm smärta – som hon kände trots epidural och lustgas.

Men öppningsskedet kom aldrig längre än till sex centimeter och Johanna förbereddes för ett kejsarsnitt.

– Jag hade så ont att jag bara skrek, rakt ut. Jag trodde att jag skulle dö. Det där skriket hörde jag i mitt huvud i flera månader efteråt.

”Sorg – att detta blev min start”

Upplevelsen gjorde att Johanna mådde väldigt dåligt, psykiskt, i ungefär ett halvår.

– Det är min stora sorg. Att detta blev min start som mamma. Bara på grund av att jag var rädd för något, som det egentligen är en väldigt liten risk för. Jag var ju helt frisk.

Risken för att barnet ska dö i magen i vecka 41 är runt 2 per 1000 graviditeter, enligt Socialstyrelsen.

Johanna önskar att vården hade berättat att risken för till exempel kejsarsnitt är större vid en igångsättning än om kroppen kommer igång spontant.

– Då hade jag kanske inte behövt stå här i dag.

Men forskare menar att riskerna inte är större vid en igångsättning.

”Vet inte om du kommer igång spontant”

– En sådan upplevelse önskar jag inte någon, säger Mårten Alkmark, förlossningsöverläkare, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Men han tycker inte att man kan jämföra igångsättning med spontan start.

– För du vet inte om hon kommer komma igång spontant, eller blir igångsatt i alla fall senare, eller i värsta fall förlorar barnet i magen. Även om den risken är liten, är det därför vi väljer att erbjuda igångsättning.