Bengt Larsson arbetade i 37 år på anläggningen, var platschef och vd de sista åren innan han pensionerade sig. En gång kretsade allt i Sibo kring Skogens kol och när det var som störst efter andra världskriget jobbade över 400 personer här. Fabriken började byggas 1906. Nu finns bara en stark lukt av tjära kvar och fallfärdiga byggnader.

– Det är tragiskt att se anläggningen bara stå här och försvinna, säger Bengt Larsson när vi kliver in i en av de övergivna lokalerna han bland annat huserade i från 1973 och fram till 2010.

Nio järnbruk var ägare

Det var nio järnbruk som ägde Skogens kol för att ta fram högkvalitativ träkol till deras processer i första hand och inte gå med vinst, bland annat Sandvik, Forsbacka och Hofors bruk. Men från 1960-talet behövde inte järnbruken kol längre då tekniken gått framåt. Då gick Skogens kol över till att göra grillkol.

Efter nerläggningen 2013 är hela fastigheten en herrelös tomt med mycket gifter i marken. Nu finns det krafter som vill göra om anläggningen till ett industrimuseum.

– Det är viktigt för att förstå sammanhangen, hur kommer det sig att Sverige kunde få en sådan stark industri? Det beror på skogen, Hälsingland hade mycket skog och det är viktigt att bevara för att visa att det är en del av Hälsinglands historia, säger Kajsa Westlund, Gruppen för Skogens kol-museum.

Skogens kol finns kvar som varumärke men tillverkas i dag Polen.