I coronakommissionens slutbetänkande konstateras att det inte kan kallas annat än ett haveri att en storskalig provtagning upprättades i Sverige först efter att den första smittovågen var över.

För testning och smittspårning ansvarar regionerna enligt smittskyddslagen.

Signar Mäktalo var smittskyddsläkare under första vågen i Gävleborg. Länet har haft en väldigt hög smittspridning och bland den högsta andelen döda, sett till sin befolkning, under pandemin. För Uppdrag granskning berättar Signar Mäkitalo att han ville testa fler än vad som gjordes.

– Jag tyckte hela tiden att man skulle testa mer. Vi skalade upp senare och vi hade en kapacitet i Gävleborg att ta fler prover än de som togs. Sen upplevde jag att de nationella rekommendationerna påverkade testningens möjligheter, säger Signar Mäkitalo.

Omfattande provtagning och smittspårning borde ha skett tidigare

Coronakommissionen menar att en omfattande provtagning och smittspårning enligt lag borde ha skett i samband med att smittspridningen tog fart. Så blev det inte.

– När man inte testade alla och när man inte hade de här skarpa reglerna som kom så småningom borde det ha bidragit till att vi fick en ökad smittspridning. Det i sin tur borde ha bidragit till att fler blev svårt sjuka, säger Signar Mäkitalo.

Testning och smittspårning är ju ditt ansvar som smittskyddsläkare – hur pass aktivt tog du strid för den här testningen? 

– Det jag kan göra är att be om det – för det är regionen som testar och inte smittskyddet och smittskyddet har då krav på att smittspårningen sker på ett bra sätt. När det gäller smittspårningen så överanställde jag personal. Men vi kunde ju bara smittspåra dem som testades. Därför hade vi inte tillräcklig nytta av den här smittspårningen, säger Signar Mäkitalo.