Idag finns 80 fartyg som fiskar torsk i Östersjön, hälften av dem har hemmahamn på Västkusten. Fiskeriverkets målsättning är att det år 2015 bara ska finnas 50 procent av fartygen kvar och med hjälp av skrotningskampanjer tror man att målet ska kunna nås. De fiskare som är intresserade av att skrota sina båtar får alltså bidrag som är tänkt att täcka båtens värde.

– Vi hade spekulanter på båten, men sen när det inte gick så sa vi att löser de inte den till försäkringsvärdet så okej, säger Jörgen och Östen Olofsson. Men egentligen är det synd för det är ju en kapitalförstöring.

Redan 1910 började bröderna Olofssons farfar att fiska med sin VG 92 i vattnen utanför Bua. Yrket har sen trots förändringar gått i arv. Men intresset för nästa generation att ta över är svalt, bara en son är intresserad. En av anledningarna är förstås lönsamheten som minskas i takt med de allt hårdare reglerna för fisket. Därför väljer nu bröderna att gå i pension tillsammans med Västvåg 92. Men skrotningskampanjen och fiskeriverket har man inte mycket till övers för. Det är ofta som bröderna fiskar upp hela sin veckokvot på ett dygn, enligt de ett tecken på att torsken inte alls är på väg att försvinna.

– Jag motsätter mig det här att man går in och säger ?ät inte svenskfisk?. Det sparar ju ingen fisk för det är ju folk nere på kontinenten som äter fisken. Och det kostar ju massa pengar att köra den dit ner. Och så kostar det massor att frakta fisk från Australien och Nya Zeeland hit. När vi har fisk in på vår egen knut.

Fiskeriverkets generaldirektör är av en annan åsikt. Han menar att de små kvoterna leder just till att man får mycket fisk. Skulle kvoterna öka blir bestånden mindre och då går det i alla fall inte att ha för många båtar på Östersjön. Minskas flottan kan istället de som är kvar fiska fler dagar och större kvoter.

– Fiskekapaciteten är för stor i förhållande till den fiskeresurs som finns, säger Fiskeriverkets generaldirektör Axel Wenblad. Och det gör att det, inte minst för fiskets skull, blir en dålig lönsamhet i fisket. Vi vill se till att de fiskare som är kvar som yrkesfiskare i Östersjön ska ha en rimlig lönsamhet.

En stor mängd kunskap går förlorad när flera äldre fiskare väljer att sluta. En kunskap som precis som i bröderna Olofssons fall har förvärvats genom generationer. Men även om buafiskarna går i pension på pappret så blir det inte så i verkligheten.

– Vi ska nog sysselsätta oss, säger börderna. Vi tycker det är roligt att fiska och det kan vi göra ändå.

Reporter: Frida Björk