Barnkonventionen sätter barnens intressen främst: Barn ska respekteras och barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn.

När barnkonventionen blir lag ställer det nya krav på idrotten, som klassiskt sett är resultatinriktad. Tävlingselementet och barnens rättigheter har inte alltid gått ihop, det menar Peter Gårdenstedt som är verksamhetschef vid Hallands idrottsförbund och SISU idrottsutbildarna.

– Till exempel akademiverksamheter inom fotboll. Det är ett antagningsförfarande för att specialträna extra duktiga och lovande fotbollsspelare. Där kan inte vem som helst hoppa med, utan där ska du bli uttagen på grunda av dina kunskaper. Det går tvärtemot vår värdegrund. På sikt kommer det säkerligen bli svårt för dem att bedrivas, för de bryter mot så många delar i barnkonventionen, säger han.

Får inte ”toppa” lagen

I helgen är det idrottsforum i Halland och temat som diskuteras är träning och tävling. Man ser att gamla strukturer inom idrotten inte riktigt går hand i hand med vad som är viktigt för barnen, och man vill jobba för att utmana de strukturerna. Bland annat vill man bli av med fenomenet att föreningar ”toppar” sina barnlag.

– Man ska vara realist också för det är svårt att följa upp alla föreningar, men vi måste se tendensen att de inslagen minskar allt mer. Det är nollvision som man jobbar efter.

Men det blir ingen lätt utmaning. Inte sällan är det föräldrar och vuxna som driver på en osund tävlingsanda inom barnidrotten, menar Peter Gårdenstedt. För barnen är det mer viktigt att ha skoj för stunden.

– Det är de vuxna som tycker det är viktigt med tabeller och läsa resultat. Barn och ungdomar är mycket mer här och nu. Och där kan det finnas en föräldrapåverkan. Pappa tycker att det är viktigt att Calle vinner serien, men för Calle är det inte viktigt. Han har fått sin korv har och glömt matchen ganska snabbt, det är hela tiden här och nu. Det är vi vuxna som sätter vikten vid själva resultatet.

Vill motverka osund jargong

En annan sak som diskuteras är uppdelningen mellan flicklag och pojklag – något som helt saknar betydelse när man är barn, berättar Peter Gårdenstedt.

– Det är inga konstigheter. Det är främst uppemot puberteten, när det blir fysiska skillnader, som man skulle kunna gynnas av att dela upp. Men i många idrotter skulle man kunna samverka långt upp i åldrarna. Och varför skulle man inte kunna jobba mer med det?

En viktig fråga är också jargongen barnen sinsemellan. Det är inte okänt att tonen kan bli hård i omklädningsrummen eller när någon till exempel missar en straff. Där vilar ett ansvar på ledarna att snappa upp tendenser i tid och diskutera gott kamratskap, menar Peter Gårdenstedt.

Om man som förälder upplever att ens barn blir diskriminerat på något sätt kan man vända sig till Riksidrottsförbundets idrottsombudsman. Man kan också nyttja den nyligen införda visselblåsarfunktionen, om man märker något som strider mot barnens bästa och vill vara anonym. För mer information om dessa saker, se här.