I Falkenbergs kommun har minst fem högstadieelever i dagsläget varit hemma från skolan i ett år eller längre. En frånvaro som i de här fem fallen beror på något som kan liknas vid utbrändhet.

En som upplevt något som påminner om det här är Rebecka Rurfors från Falkenberg. Hon var bara i början av högstadiet när hon fick allt svårare att ta sig till skolan.

– Det jag kände när jag vaknade på morgonen var att ”åh nej, en dag till med detta”. Det blev ju att man inte gick upp och så fortsatte det så nästa dag och dagen efter det och dagen efter det. Vissa dagar kunde man kliva upp men man kunde inte gå till skolan, berättar hon när SVT Nyheter Halland träffar henne.

Fem fall i Falkenberg

Rebecka Rurfors fick i sjuan diagnosen ADD, en funktionsnedsättning som bland annat ger koncentrationssvårigheter.

I de fem fall vi tittat närmare på i Falkenbergs kommunala högstadieskolor i dag, så är det inte någon funktionsnedsättning som ligger bakom frånvaron. Det beror inte heller på mobbning eller att de inte får det stöd de behöver. Samtliga ska dessutom ha en trygg social situation i hemmet. Det handlar om något annat.

Vår granskning visar att det inte bestämt går att hävda att orsaken till den långvariga frånvaron uteslutande handlar om kraven från skola och omgivning. Men i grunden handlar det, i de här fem fallen, om en ångestproblematik, depression eller utmattningssymptom, där en stor del är kopplat till vardagen i skolan.

”Missade ett och ett halvt år”

Så var det också för Rebecka Rurfors. Hon berättar att hon under sin tuffa period hade ett stort stöd från sin bästa vän.

– Hon betydde jättemycket. Hon kom hem till mig på morgonen för att äta frukost med mig och så gick vi till skolan. Så det var liksom en push. Och sen när det inte funkade längre så... hon fanns ändå där. Men det fanns inget hon kunde göra. Och det tärde ju på henne lite.

Rebecka känner igen sig i den utmaning som de fem eleverna i Falkenberg nu har framför sig.

– Man blir ju ledsen när folk säger att de inte orkar gå till skolan, för att de inte orkar, att de inte mår bra och att de inte klarar av det, säger Rebecka Rurfors.

– Jag var utmattad och så mådde jag dåligt av att jag inte orkade gå till skolan. Man klankade ner på sig själv. Jag missade ett och ett halvt år av skola. Jag missade ett och ett halvt år av att träffa kompisar varje dag. Jag missade ett och ett halvt år av mitt liv, säger hon.

Lotsen räddade hennes liv

Rebecka går i dag första året på gymnasiet. Hennes väg tillbaka gick via kommunens särskilda undervisningsgrupp Lotsen med plats för tio elever åt gången. Gruppen är till för elever ur årskurs 6-9 som av olika skäl behöver ett särskilt stöd för att klara sin grundskoleutbildning. Enligt personal på Lotsen har en del av dessa elever haft hög eller total frånvaro under en mycket lång tid.

– Den här hjälpen på Lotsen har räddat mitt liv, bokstavligt talat. Jag är rätt säker på att jag inte levt i dag om jag inte fått den hjälp som jag har fått, berättar Rebecka Rurfors.

Hon beskriver hur möjligheten att gå i skolan i en mindre grupp med mycket stöd varit en stor del i den räddningen.

– Man blir som en familj. Det är 9-10 elever på sju lärare ungefär. Man kommer väldigt nära alla lärare för att man är såpass få, i stället för att det är en lärare i en klass på 25 elever.

Vad blev den stora skillnaden för dig?

– Det har jag ju märkt nu på gymnasiet. Läraren har väldigt mycket svårare att hjälpa alla. För den kan ju fastna vid en elev och bli kvar där jättelänge och då får man ju inte den hjälp man behöver.

Vill att kommunera satsar mer

Rebecka Rurfors hoppas nu att Falkenbergs kommun, och även andra kommuner, kan få upp ögonen för hur viktigt det extra stödet är för elever som mår dåligt.

– Det finns kuratorer, skolsköterskor och elevhälsoteam. Men jag tycker ändå att kommunen borde satsa väldigt mycket mer på hjälp för de här eleverna. För det finns folk som inte kan ha det studiesättet som ”vanliga” skolor kräver, så är det. Man måste gå in med extra resurser.

Även om Rebecka Rurfors i dag åker på bakslag till och från och stannar hemma från skolan vissa dagar, så påminns hon ofta om att hon kämpat sig tillbaka.

– Att den här resan jag har gjort från Lotsen till gymnasiet är helt sinnessjuk, att jag liksom har klarat det.

Hur mycket tänker du på att ta studenten?

– Just nu känns det bara som att det aldrig kommer att gå, för att det är så långt bort. Men samtidigt så kommer det ju kännas som en så jäkla stor seger.