Nanny Palmkvist var 32 år när hon 1894, skrev sitt öppna brev till Sveriges kvinnor.

Hon upprördes över det faktum att män och kvinnor på alla nivåer i samhället behandlades så olika.

– I brevet säger hon: Kvinnor vi måste organisera oss. Det är dags. Hur kommer det sig att vi betalar lika mycket skatt på våra inkomster, men ändå inte har tillåtelse att rösta? Hon ville få folk att kämpa för att göra något viktigt, säger Anja Petersen, antikvarie vid Kulturmagasinet i Helsingborg.

Samma skyldigheter – olika rättigheter

Brevet publicerades i kvinnotidskriften Idun och fick stor spridning. Nanny Palmkvist åkte land och rike runt för att föreläsa.

– Brevet spelade en stor roll. Och hon pratade redan då, 1894, om lika lön för lika arbete.

Nanny Palmkvist levde i en tid då kvinnor som gifte sig upphörde att vara myndiga. Själv förblev Nanny Palmkvist ogift.

Uppmärksammades på sin cykel

Hon bröt mot fler konventioner. Nanny tyckte även om att cykla. Även det en ifrågasatt politisk handling av en kvinna runt förra sekelskiftet.

För tidskriften Idun skrev hon ett reportage om en cykelutflykt från Helsingborg till Jönköping.

– Hon satte sig sig på en cykel, rörde sig på ett sätt som inte var accepterat för en kvinna och hon anpassade sina kläder därefter. Dessutom rörde hon sig ensam som kvinna på offentliga platser. Där bröt hon mot flera normer på en och samma gång, berättar Anja Petersen.

Trotsade normer – ifrån sin cykel

Det skulle dröja fram till 1921 innan Palmkvist, samt andra rösträttskämpar, fick uppleva att den allmänna och lika rösträtten infördes i Sverige. Då hade Nanny Palmkvist hunnit bli över 50 år.

Samma år blev landets kvinnor myndiga från 21 års ålder – ogifta som gifta.

– Men vi ska minnas att rösträtten inte var något som kvinnor bara fick. Det var något som många, bland annat Nanny Palmkvist, kämpade hårt för, säger Anja Petersen.