För fyra år sedan greps dubbelmördaren i Linköping efter 16 års utredning tack vare dna-baserad släktforskning. Sedan bedömde Integritetsskyddsmyndigheten att metoden var olaglig.
– Vi har sett att det fungerar. Dubbelmordet i Linköping, ett par hundra ärenden i USA och pilotprojekt i Danmark och Norge har lyckats, säger den civila utredaren Linda Kvist.
2021 blev Linda Kvist, från Helsingborgstrakten, den första släktforskaren i Sverige att anställas av polismyndigheten och arbetar nu i Kalla fall-gruppen i polisregion Syd. På bordet har de drygt 160 olösta mord och dråp.
Hon använder redan i dag sina kunskaper, men kan inte göra det hon främst blev anställd för: dna-baserad släktforskning för att lösa mord, grova våldtäkter, identifiera okända mordoffer och aktiva brottslingar.
– Jag vet hur man lägger pusslet. Förhoppningsvis kan vi komma vidare i fallen, säger Linda Kvist.
”Häftig kombination”
Dna-släktforskning har revolutionerat polisarbetet. Efter en färdig utredning, beställd av den förra regeringen, har nuvarande regering nu i juli lagt förslag om en lagändring som kan komma att träda i kraft nästa sommar.
– Vi har fantastiska arkiv i Sverige, vi har så otroligt mycket bevarat. Man sitter och tittar i de gamla kyrkböckerna som prästerna skrev på 1800-talet, med den fina gamla handstilen och så kombinerar man det med den absolut senaste tekniken. Det blir en så häftig kombination, säger Linda Kvist.
Metoden ska få användas i utredningar som rör mord och grova våldtäktsbrott. Brottslingar kan identifieras om någon annan i släkten har beställt ett privat dna-kit och testat sig för att få reda på mer om sina familjeband.
Dna-släktforskningen ingår i ett mer omfattande förslag om att ge polisen utökade möjligheter att använda så kallad biometri som ett verktyg i brottsbekämpning. I förslaget ingår bland annat automatiserad jämförelse av fingeravtryck och jämförelse mellan ansiktsbilder.
Kritiska röster
Men röster i Sverige och flera andra länder varnar också för missbruk av metoden. Kritiker menar att den är integritetskränkande, att den förlitar sig på privata databaser utomlands och att den ger polismyndigheter ännu mer makt.
– Jag kan inte se att det finns några risker. Det enda är kanske att databaserna ligger i USA och att det är privatägda och att man inte vet vad som händer med dem så småningom, säger Linda Kvist.
