Att ge en brottsling utrymme i media kritiseras ofta för att riskera att framställa kriminalitet som något fascinerande eller glorifiera en destruktiv livsstil. Men det är inte vårt syfte.

Vårt uppdrag är att belysa missförhållanden i samhället och ge medborgarna den insikt som behövs för att förstå och hantera problemet. Genom intervjun med Simon vill vi ge vår publik kunskap, insikter och perspektiv – allt för att väcka engagemang i ett växande samhällsproblem.

Anonymiteten

Att Simon framträder anonymt kan också väcka frågor. Som ansvarig utgivare bedömer jag att hans identitet i det här fallet är mindre viktig än själva insikten vi får i hur en ung man från länet kunde hamna i den kriminella världen.

Simon beskriver sig själv som en kille där uppväxten varit svängig. Han har länge missbrukat narkotika. För honom blev drogerna och den vänskap han hittade i andra likasinnade ett sätt att leva. Gänget gav honom en känsla av tillhörighet men lyssnar du på hans historia hör du också att det livet inte är något som lockar i längden.

Medvetet fokus

Vår reporter Sara Leijman genomförde intervjun med ett medvetet fokus på att undvika att framställa Simon som ett ”hjälplöst offer för systemet” utan en egen röst. Vi ville fånga värdefulla insikter genom att höra hans eget perspektiv, men också lyfta fram för både vår publik och Simon själv att han har gjort aktiva val längs vägen. Att göra något annat skulle omyndigförklara honom som individ, samt riskera att inte spegla den komplexa verklighet vi försöker belysa.

Vår journalistik kan inte lösa problemet, men genom att skapa utrymme för samtal hoppas vi kunna bidra till att fler vågar prata om och söka gemensamma lösningar. Klart är att Simon själv vill det. Men sen om han lyckas – det återstår att se.