Patricie Arvidsson är säkerhetsstrateg och jobbar inom avdelningen dataanalys på Försäkringskassan. De är en liten grupp som sitter i myndighetens byggnad i Östersund.

I januari i år blev en av hennes kollegor nedkallad till huvudkontoret i Stockholm. Väl på plats erbjöds han ett avgångsvederlag. Erbjudandet kom som en chock. Under mötet fick han veta att om han inte accepterade så skulle man starta en utredning som visade på övertalighet.

Mannen fick helgen på sig att fundera om han ville utsätta sina kollegor för det. Han åker tillbaka till Östersund och berättar för de andra i gruppen vad mötet gick ut på.

– Och vi andra sa det till honom, nej, vi viker inte för hot, säger Patricie Arvidsson.

Fem skulle bli fyra

Så gick helgen, sedan blev hela gruppen kallad till möte. Där fick arbetslaget veta att fem personer skulle bli fyra.

– Då sade de att man hade den uppfattningen att utifrån fyra personer hade vi uppdrag, inte mer. Men man kunde inte uppvisa ett underlag. Vi frågade efter det men det fanns inget, säger Patricie Arvidsson och fortsätter:

– Vi frågade om de tagit hänsyn till alla uppdrag som vi hade beskrivit i vårt aktivitetsplan och det vi hade beräknat och lagt fram i vår färdplan fram till 2018 men det var tydligt att man inte tänkte ta hänsyn till det, det förstod vi.

Under mötet presenterades istället enbart en powerpoint-presentation.

– På sista bilden var det en tidplan. Och då var det vecka 5. Vecka 11 skulle allt vara klart, då skulle någon ha blivit omplacerad eller uppsagd på grund av arbetsbrist.

Trots att det alltså inte fanns något som kunde förklara arbetsbristen.

Avböjde externt uppdrag

I stället var det först senare under omställningsprocessen som arbetsgivaren aktivt började göra sig av med de inplanerade jobb som gruppen haft.

Man avböjde till och med ett externt uppdrag från en annan statlig myndighet som skulle vara självfinansierat. Något som en extern utredare som tittat på hela omställningsprocessen tycker är märkligt. Myndigheter ska hjälpa varandra. Att inte bidra med hjälp, framförallt om man samtidigt bedömer sig ha övertalighet, rimmar illa med förvaltningslagen, menar han.

Överlag får hela omställningsprocessen skarp kritik. Inte minst pekar man på att arbetsgivaren både brustit i respekt och omtanke.

Läs också: Chef på Försäkringskassan ser inget samband – ”Det är konspiratoriskt”

Bland annat pekade arbetsgivaren vid åtminstone tre olika tillfällen otillbörligen och felaktigt ut den aktuella medarbetaren som orsaken till övertaligheten.

I mars exkluderades en annan medarbetare från semesterplaneringen trots att det inte finns något turordningsbeslut.

Kritik från extern granskning

Omställningstiden har varit kort och orsaken till den hastiga processen har arbetsgivaren inte kunnat förklara.

I den externa rapport (länk till PDF) som nu utrett hela omställningsprocessen står det: Enligt vår bedömning har arbetsgivarens agerande gentemot medarbetarna i denna omställningsprocess brustit i både respektfullhet och omtanke, uppsägningar av medarbetare har inte så långt som möjligt undvikits och målet om (upplevd) god personalpolitik har inte nåtts. Omställningsprocessen för Datanalys hade inte behövt drivas igenom.

– Vi är ganska utmattade, så är det ju. Det tär ju jättemycket på en. Vi vill bara ha arbetsro och göra vårt jobb. Men gång på gång drar man undan mattan under fötterna på oss. Och gång på gång måste vi försöka bygga upp någon verksamhet på nytt och det tär på krafterna, säger Patricie Arvidsson.

Utredning av chefer stoppades

Tidigare fanns det inom Försäkringskassan en grupp internutredare som bestod av både utredare och dataanalytiker. Utredarna satt i Stockholm och analytikerna i Östersund. De jobbade tätt tillsammans. En av dem var samordnare för gruppen och fördelade jobben mellan dem. Patricie Arvidsson var en av dem.

2013 får gruppen indikationer om att två toppchefer brutit mot regelverket. Gruppen sätter igång en utredning.

Men istället för att få klartecken att gå vidare, får de höra att dåvarande generaldirektören Dan Eliasson beslutat att allt ska läggas ner.

Utredarna blir bestörta.

– Vi blev förkrossade. Det stred mot allt vi trodde på, säger Patrice Arvidsson.

Kort därefter briserar nyheten i en rad artiklar i Expressen. Dan Eliasson går ut och säger att allt var ett missförstånd och att utredningen skulle fortsätta. Men istället för att som i vanlig ordning hanteras av internutredningsgruppen blir det nu några chefer som ska hålla i den.

– I och med att det började skrivas i Expressen blev vi helt avskärmade. Det var ingen som tog kontakt med oss, berättar Patricie Arvidsson.

Några dagar senare frågar internutredarnas chef hela internutredningsgruppen rakt ut vem som läckt till media. Han bryter därmed mot grundlagen. Chefen åtalas och under rättegången vittnar tre ur gruppen.

Eliasson kallar till möte

Claes Wisdahl var den polis som höll i alla förhör och han minns hur gruppen uttryckte oro över framtiden.

– Jag vill minnas att vi hade något samtal med i vart fall någon i gruppen om detta och jag sa att det kan finnas risker att det kan slå tillbaka i någon form.

Kanske fanns det fog för deras oro. I samma veva som förhör hålls kring säkerhetschefen kallar dåvarande generaldirektör Dan Eliasson till sig gruppen.

– Och han avslutar det mötet med att säga att det verkar som det är ”vilda västern” hos oss. Han lyssnade inte på att vi talade om att vi hade ständiga avstämningar med dåvarande juridikstaben. Vi hade en kontaktperson där som vi hade kontakt med när det gällde särskilt känsliga ärenden. Om vi behövde plocka fram mejl till exempel så gjorde vi ju det aldrig utan att stämma av det med kontaktpersonen. Men känslan efter det mötet var att något kommer att hända – men vad? säger Patricie Arvidsson.

Gruppen splittras

Några månader efter Expressens avslöjande beslutar ledningen om en omorganisation. Ett halvår senare splittras gruppen. De tre internutredarna placeras in under en avdelning. De fem dataanalytikerna placeras i en annan och fråntas samtidigt rätten att starta egna utredningar.

– Det enda vi skulle få göra var att utföra dataanalys på uppdrag av av rättsavdelningen. Vi hade inget mandat att göra någon form av dataanalys eller utredning själv.

Och nu, ett år senare, har alltså fem av dataanalytikerna blivit fyra. Under omständigheter som får skarp kritik.

Kriminalinspektören: ”Repressalier”

I Stockholm tror den numera pensionerade kriminalinspektören Claes Wisdahl precis som Patricie Arvidsson att allt hänger samman med 2014.

– Spontant är att det repressalier för att man har varit så fräck att man angripit ledningen i myndigheten och att man inte vill att det ska återupprepas så därför har man dragit ut huggtänderna på utredningsgruppen. Det är min spontana reaktion, säger Claes Wisdahl och fortsätter:

– Det var lite det jag nämnde för någon i gruppen i samband med den här processen. Att det kan finnas möjligheter till att man möjligen försöker på något sätt påverka gruppens framtida göranden och låtanden, säger han.

Hur menar du då?　

– Att man försöker, genom olika åtgärder mot de enskilda personerna eller gruppen som sådan, hindra att det dyker upp samma typ av ärenden igen.

Alltså en risk att de kunde splittras?

– Ja, till exempel. Eller att man plockade ut någon eller några av dem och så att säga försämrade deras arbetssituation. Det är väl det man kan göra utan att det blir för påtagligt att det sker som någon form av repressalie.

Så du är inte så förvånad?

– Borde inte vara det egentligen men lite förvånad är jag ju, en statlig myndighet ska ju ha lite högre i tak och bättre omdöme än så.