– Det besked jag lämnar idag är att regeringen och jag med stor skyndsamhet kommer att ändra i artskyddsförordningen och jag hoppas ha en sådan förändring på plats inom de närmaste månaderna, säger Annika Strandhäll (S).
Bakgrunden är den nya striktare tillämpningen av artskyddet som Skogsstyrelsen nyligen meddelade skulle gälla, grundat på en vägledande dom i EU-domstolen och ett tiotal domar i mark- och miljödomstolarna som kommit det senaste året.
Fågelskyddet sänks
Artskyddsutredningen ligger på regeringens bord, men miljöministern vill nu skynda på processen efter den starka kritik som riktats mot den nya strikta tillämpningen.
– Mer specifikt handlar det om att artskyddsbestämmelserna i fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet (också kallat livsmiljödirektivet, reds.anm) kommer att införlivas var för sig i artskyddsförordningen så som de uttrycks i respektive EU-direktiv, säger miljöminister Annika Strandhäll.
Därmed sänks fågelskyddet så att hänsyn inte behöver tas till varje enskild fågel, förklarar hon.
Miljöbalken ses över
Utöver detta kommer också en översyn av miljöbalken att göras. Vidare får Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i uppdrag att ta fram vägledning och strategier för hur skogsbruk ska kunna fortsätta bedrivas med hänsyn till både verksamhetens ekonomi och till det lagstiftade kravet på naturskydd. Det ska undanröja den osäkerhet som finns kring vilka krav och vilken lagstiftning som ska gälla för markägare.
Stark kritik från skogsägare
Skogsstyrelsen har tolkat den nya rättspraxisen så att hänsyn inte bara ska tas till hotade fågelarter, utan till alla fåglar och dessutom inte bara till arterna var för sig utan till varje enskild fågel.
Den nya strikta tillämpningen har väckt mycket stark kritik från skogsägarhåll och från LRF som slagit fast att kraven är orimliga och ett hot mot skogsbruket.
Men osäkerheten kring tolkningen är stor, enligt Skogsstyrelsen, eftersom den fortfarande håller på att ta form. Det är den här osäkerheten som nu ska undanröjas, menar miljöminister Annika Strandhäll.
Artskyddsförordningen och EU-direktiven
De svenska reglerna i artskyddsförordningen bygger på två EU-direktiv, fågeldirektivet från 1979 och art- och habitatdirektivet – också kallat livsmiljödirektivet – från 1992.
Fågeldirektivet gäller alla vilda fåglar, medan art- och habitatdirektivet endast utpekade arter. Båda direktiven innehåller förbud mot att avsiktligt döda, skada eller störa arter – eller förstöra bon och ägg. Livsmiljödirektivet innehåller utöver detta också ett förbud mot att skada parningsplatser eller rastplatser (”livsmiljöer”).
När direktiven infördes i artskyddsförordningen lät Sverige de strängare reglerna i livsmiljödirektivet stå modell. Det medför att även fåglar omfattas av den särskilda regeln om livsmiljöskydd. Resultatet har blivit ett extra starkt skydd för fåglar, som egentligen inte är nödvänndigt för att nå EU:s minimikrav när det gäller fågelskydd.
Det är det här regeringen nu vill ändra på genom att införa de båda direktiven var för sig i artskyddsförordningen.
(källa: Artskyddsutredningen)
