Forskarna, som publicerar sina rön i Science, har analyserat resultaten av cirka 1 000 ekologiska studier i drygt 2 000 ekosystem över hela världen.

Relationerna mellan lejon, hyenor och deras bytesdjur i flera afrikanska savannsystem har granskats, liksom förhållandet mellan djuren i olika områden i Sydostasien och Nordamerika. Marina miljöer och våtmarker finns med, och de studerade organismerna är allt från däggdjur till plankton.

Ekologisk lag

Överallt kunde samma mönster ses: rovdjur ökar inte lika snabbt i antal som sina bytesdjur. Sambandet är förutsägbart i alla ekosystem och har närmast karaktären av en ekologisk lag.

Om man fyller på med gnuer och zebror i ett område förväntar man sig att lejonen ska öka i antal i samma takt. Men det gör de inte. I stället blir de färre i relation till antalet bytesdjur. Samma sak gäller för vargar i områden där hjortar och älgar ökat kraftigt.

Ekologiska lagar upptäcks inte varje dag. De är i själva verket ganska sällsynta. Det innebär att det måste finnas en allmängiltig förklaring till fenomenet.

Färre lättdödade individer

De afrikanska savannsystemen tycks ge ett tänkbart svar. När antiloper och andra stora växtätare ökar i antal ökar konkurrensen om födoresurserna. I sådana lägen tenderar växtätarna att fortplanta sig långsammare. Färre honor får kalvar, och de föder med längre mellanrum.

Resultatet blir en population med en stor andel vuxna djur, och färre ungdjur, vilket är negativt för rovdjuren som i hög grad är beroende av en stor andel unga, lättdödade bytesdjur. Detta skulle kunna vara en möjlig förklaring till varför fler bytesdjur inte ger upphov till många fler rovdjur.