Vad händer den dag då gruvan stänger? Vilka miljökonsekvenser kan vi vänta oss? Gruvbolaget Boliden har nyligen och efter år av motstånd säkrat bankgarantier på 660 miljoner kronor för att man i framtiden ska kunna städa upp efter Aitikgruvan. Men Länsstyrelsen menar att det kan komma att kosta bolaget ännu mer.
Aitikgruvan i Gällivare är Sveriges största dagbrott och Europas största koppargruva. Allting här är stort. Maskinerna, hålet i marken, gruvdammen och inte minst, mängden gruvavfall.
– Det här handlar om enorma verksamheter. Det finns inga enkla frågor och heller inga enkla svar, säger David Berggård, miljöingenjör och ansvarig för gruvfrågor på Länsstyrelsen i Norrbotten.
Låga halter
Aitikgruvan startade 1968. Då bröt man 2 miljoner ton malm per år. Idag, 46 år senare, bryter bolaget 37 miljoner ton malm varje år. Av det är mindre än en procent det man vill åt, nämligen koppar. Enligt bolaget själva är det en av de lägsta halterna som bryts i världen. Men en effektiv produktion och höga metallpriser gör att det ändå är lönsamt.
År av motstånd
Men för att få tillstånd att fortsätta verksamheten kom krav från myndighetshåll. Att bolaget ska säkra 660 miljoner kronor till att städa upp efter gruvan den dag så maskinerna stannat. Och efter år av motstånd finns nu pengarna.
– Det kostar naturligtvis pengar för oss att köpa dessa bankgarantier. Vi tyckte att det räckte med en moderbolagsborgen men myndigheterna var av en annan uppfattning, säger Björn Korem, platschef Aitikgruvan.
Orosmoln i framtiden
Pengarna finns och Länsstyrelsen har heller inget att anmärka på när det handlar om Aitiks miljöarbete. Trots det toppar Aitik Länsstyrelsen lista över prioriterade förorenade områden i Norrbotten. En lista på vilken Länsstyrelsen anger framtidens orosmoln ur miljösynpunkt. Orsaken är bland annat att det handlar om just koppar.
– Till skillnad från många andra ämnen är koppar särskilt giftigt i vissa nivåer. Det gör att kopparutsläppen måste begränsas kraftigt, säger David Berggård och fortsätter:
– Hanteras inte de gråbergsupplag eller de sandmagasin som finns på området på rätt sätt genom täckning och andra åtgärder, riskerar vi att få stora läckage av tungmetaller och surt vatten. På sikt kan det skada vattendrag, omgivande mark och växtlighet. I slutändan påverkar det oss människor.
”Leva med det”
Från Bolidens sida menar man att placeringen på listan över förorenade områden är ett nödvändigt ont. Enligt Aitiks platschef Björn Korem finns omkring 500 miljoner ton gråberg inne på Aitiks industriområde och eftersom det är klassat som miljöfarligt avfall hamnar bolaget högst upp på listan.
– Det är inte så att vi har en bomb som väntar på att brisera, utan det handlar om vårt gråberg.
Det är väl inte en lista man vill toppa, hur tänker du kring det?
– Vi har inget val, vi kan inte göra oss av med det. Gråberget finns här och vi får nog leva med att vi finns med på den listan.
Kretslopp
I anrikningsverket skiljer man ut de värdefulla metallerna ur malmen, mest koppar men också guld och silver. Resten, anrikningssanden, pumpas ut i stora sandmagasin. Vatten leds ut i gruvdammen. Det hela fungerar som ett kretslopp förklarar David Berggård. Ett kretslopp som så länge gruvan är i drift hålls under kontroll. Problemen kommer den dag då gruvan stannar.
– Så länge gruvan är i drift kan man hantera det på ett hyfsat sätt. Den dag då gruvan stängs, det är då vi måste ta hänsyn till det framtida perspektivet.
Kostsam städning
Att säkra en uppstädning kostar, för Aitiks del 660 miljoner kronor. Men i takt med att kunskapen går framåt kan det visa sig att de pengarna inte räcker.
– Det här är inte en enkel fråga. I takt med att vi lär oss mer om den framtida utsläppsbilden ställs från ”Är det här tillräckligt med pengar på längre sikt?”, säger David Berggård.
Så när Boliden nu säkrat dessa 660 miljoner kronor för efterbehandlingskostnader kan det visa sig att det skulle behövas ännu mer pengar?
– Så kan det vara. När kunskapsläget går framåt har det, i alla fall hittills, visat sig att den här säkerheten behöver höjas, säger David Berggård.