Det är en varm augustidag då Sameradion & SVT Sápmi tar sig till Oajevágge i Jokkmokksfjällen för att besöka den plats där ett norskt postflyg kraschade i januari. Sju månader har passerat från olycksdagen, men märkena finns kvar.
På nedslagsplatsen är det en stor krater. Efter en sanering som gjordes innan midsommar är den större än vad den var. Fem meter djup och helt rund, ungefär fem meter i diameter. Jorden runt kratern är tillplattad. Små röda plastbitar syns överallt.
– Det måste finnas föroreningar kvar, för lukten känns på flera hundra meters håll när man kommer i vindriktningen, säger ordförande för Sirges sameby, Jakob Nygård, som driver renskötsel i området.
Samebyn kritisk till dröjsmålet
Från Sirges samebys sida är man inte helt nöjd med saneringen.
– Hade det hänt någonstans nära en stad, hade det inte varit fråga om att man ska vänta sju-åtta månader innan man sanerar, utan då hade man sanerat direkt. Det känns som att för att det är långt bort och lite människor som bor här, så behöver man inte sanera så snabbt, säger Jakob Nygård.
På plats finns också Gunhild ”Ninis” Rosqvist, miljöforskare vid Tarfala forskningsstation. Hon berättar att olycksplatsen är en unik möjlighet att forska på vad som händer med naturen efter en flygplansolycka. Hon tar både jord och vattenprover. Proverna ska senare analyseras på laboratorium.
– Det är inte en så stor yta, men här är ju normalt en väldigt ren miljö, helt oförorenat och plötsligt häller man ut 2.000 liter flygbränsle och olja. Det är klart att för den här platsen och dalgången är det en miljökatastrof, säger Gunhild Rosqvist.
Rosor på nedslagsplatsen
Det är märkligt att vara på platsen där människor har dött. Hade man inte vetat vad som har skett skulle man nog bara se skräpet. Men någon har varit till platsen och lämnat två buketter rosor, en vit och en röd. Den röda matchar de röda plastbitarna som ligger spridda överallt. De röda plastbitarna är rester från de röda plastbackar som Posten i Norge använder.
Det är Svenska Miljöinstitutet (IVL) som har fått i uppdrag av försäkringsbolaget att bedöma på vilken nivå saneringen behöver göras. Också IVL har tagit prover av marken kring olycksplatsen.
– Jag sitter med resultaten precis just nu från undersökningarna som vi gjorde för tre veckor sen. Och om det skulle vara så att det är förorenat så pass att människor och miljö tar skada, så kommer vi att ta reda på det, säger Johan Strandberg, miljöskadeexpert på Svenska Miljöinstitutet.
– Jag tror inte att allt synligt skräp kommer att tas bort. Vi får prioritera och ta bort sådant som inte bryts ner, alltså plast och metall. Sedan kommer det säkert att finnas en del kuvert och papper som bryts ner med tiden. Det är så pass mycket skräp på platsen och det är så pass smått att vi är tvungna att prioritera, säger Johan Strandberg.
”Varför ska naturen betala?”
– Det är ingen rymdfysik att plocka skräp, utan det är frågan om tid och i det här fallet tycker jag det känns som småpengar. Varför ska naturen betala det priset. Det är ett minimikrav att sanera och försöka minimera miljöföroreningen så gott det går, och inte avfärda det med att det späs ut eller att pengarna inte räcker till, säger Jakob Nygård.
Om två veckor genomför jägarbataljonen i Arvidsjaur sin fjällmarsch i närheten av Oajevágge. Där ska militärerna plocka skräp under det dygn de står till förfogande för saneringsarbetet, rapporterar Sameradion & SVT Sápmi.